Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
GLÄDJEBARNET
att de dock i grunden äro så hjertegoda, rättänkande
och ädelsinnade menniskor att det ej torde bli svårt
komma tillrätta med dem, blott de en gång öfvervunnit denna
envisa fördom . . . Emellertid är jag bra nöjd att det nu i
alla fall kommit så långt som till ett meddela n d e och
erkännande, så att en hvar öppet får säga sin tanke. . .
Att vi å vår sida ingalunda äro så tanklösa att vi ej ha
minsta bekymmer för våra barns framtid, vet du bäst. Men
jag anser för ogudaktigt och orätt att alltför mycket oroa
sig för det dagliga brödet då det gäller två unga
menniskor som sjelfva fullkomligt veta och äro beredda på
att de ingalunda gå en sorgfri framtid till mötes. 1
ståndaktighet, förstånd, arbetsamhet, förnöjsamhet och inbördes
kärlek kan sannerligen ofta ligga ett större capital än i stora
egodelar som snart kunna smälta samman. Vore Adolf en
svärmisk, vankelmodig, bortestetiserad och opractisk yngling
kunde kanske vara skäl att oroa sig och sörja öfver honom.
Nu tycker jag uppriktigt sagdt att han — oberäknadt den
svagheten att han älskar och ej kan glömma min dotter! —
verkeligen är ett g 1 ä d j e b a r n och att hans föräldrar borde
känna och inse detta äfven om han aldrig skulle blifva annat
än en pligttrogen och arbetande landtman. Sådana unga
män som han kan man lugnt låta gå sin egen väg. Hans
skuldror äro säkerligen ej för svaga att bära det ansvar han
påtagit sig.
Förlåt nu godaste bäste vän att jag så länge uppehållit
dig. Men du håller så sant och trofast af oss »alla att jag
gerna ville låta dig se saken från mer än en sida! Jag
har skrifvit i flygande fart, kanske är det många oläsligheter
och omeningar — förlåt, förlåt
Din A.-Lisa.»
Brefvet framställer situationen med all önskvärd
klarhet och ger äfven ett tydligt begrepp om Geijers
egen ställning till frägan. Först och sist tyckas emellertid
alla hafva varit öfverens om att öfverlämna både ansvar
och afgörande åt den unge fästmannen — och man kan
ej annat än beklaga honom, då han nu midt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
