- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
144

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

I HOHENHEIMS PARK 144

gånger som gosse och yngling lyssnat till i ängarna på
Kinnekulle. Utanför parken, på de stora åkerfälten, hade
vårarbetet redan tagit sin början. Plogen vände fårorna
och det ångade sundt och varmt af den solvärmda
jorden, ur hvilken säden en gång skulle spira och mogna
till bröd. Långt borta öfver de nyplöjda fälten skälfde
luften af värme med en rörelse som liknade snabbt
framilande vågor. Han hade ofta sett detsamma, som
barn, på Blombergs breda åkrar, och hans gamla
sköterska hade sagt honom att denna rörelse förorsakades
af den hemlighetsfulla, osynliga »Våroxen», som sprang
öfver åkrarna för att det skulle bli god årsväxt* ... Drogo
de osynliga, lyckobringande hjordarna också nu fram
öfver fälten däruppe på den gamla gården, månntro? —
Han hoppades det — och tanken dröjde med rörelse
och ömhet vid dessa åkerfält, som han redan betraktade
som sina, vid den gamla gula herregårdsbyggnaden där
han så ofta i drömmen sett Agnes syssla som husmoder,
vid hela denna lilla värld där han hoppades få lefva,
skapa, känna sig som en del af själfva naturen, arbeta i
förbund med jordens egna alstrande, närande krafter
och aftvinga den allt rikare skördar. Hvilket lif, hvilken
verksamhet kunde väl jämföras med denna? —Hvad
kunde världen väl bjuda som frestade honom att öfverge
denna lifsuppgift —? — Här fanns icke rum för tvekan
eller tvifvel; han kände alltför tydligt sin plats och sin
kallelse. I tankarna upprepade han den sång af Geijer
som han mest älskade och som Agnes alltid måste sjunga
för honom — den föreföll honom nu som en
sammanfattning af allt hvad han innerst kände, tänkte och
hoppades:

* Gammal folktro i Västergötland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free