Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Geijer och Agnes i Stockholm. Musiknjutningar och societetslif. Umgänge hos von Kochs, Bremers m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS BRINKMAN
161
uppställd i deras salon . . . Dels för att roa några barn som
voro der och dels för att ge baron v. Arnim ett begrepp om
våra ’nationella plägseder’ anordnades polskor, väfva vadmal,
bondkadrilj m. m., som mycket roade honom. Du kan tänka
dig hur lustigt det var att se sådana karlar som pappa,
Lindblad, Lewin, Wrede, Qvarnström m. fi. flyga, flänga och
figurera som om de varit pojkar. Alla hade vi hjertligt roligt . . .»
Som en vemodig mollton midt i all denna glada
sällskaplighet verkar det, då Agnes — i bref till sin mor
— i förbigående omnämner att hon med fadern varit
på besök hos den gamle Brinkman, som »fin, putsad
och klarögd som en liten fågel» mottog dem bland alla
sina böcker och konstverk, visade Agnes Tiecks
bronsmedaljong af Rahel och Amalia von Helvigs porträtt
som sorglöst leende ung hoffröken samt berättade att
han dagen förut haft besök af unge Arnim, med
rekom-mendationsbref och hälsningar från gamla Berlinervänner,
som ännu icke glömt honom... »Han blef så upplifvad
och glad då han med pappa talade om allt detta gamla»,
skrifver Agnes — »men eljest är han så bedröfvad öfver
den stackars biskop Tegnér, som nu visserligen lär vara
kroppsligen friskare, men andligen slö och nästan barn
på nytt...»
Det är ett halft århundrade af europeisk kultur,
af intimt och händelserikt samlif och trofast vänskap
mellan märkliga personligheter, som skymtar förbi ens
inre syn i dessa flyktigt nedkastade rader — en parentes
mellan balen hos Hartmansdorff och den nya hatten från
Folckers, som visat sig vara en nödvändighet för de
många visiternas skull. Agnes har ondt om tid och
fru Anna-Lisa behöfver för öfrigt inga kommentarier
till meddelanden som dessa. Hon kan läsa mellan
raderna och hör säkert i andanom, alla ord förutan, allt
11. — I solneärjången. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
