Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Adolf påskyndar sin hemkomst. Sommarplaner. Uppsalavår. Vårkarnevalen 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ÄNDRADE PLANER
det vet jag du tycker om?...» — Man undrar ej öfver
att Agnes, som hon rörd svarar, »ständigt på nytt måste
häpna, glädja sig öfver och beundra» sin trolofvades
förmåga att lugnt »afsäga sig det roliga för det nyttiga»,
medan hon själf, tyvärr, vet med sig att hon »aldrig
gör annat nyttigt än det hon tycker är roligt»...
Efter dessa förberedelser verkar det knappast
öfverraskande då han i ett senare bref meddelar sitt beslut
att redan komma hem i augusti. Någon längre resa
blir ej af — han gör blott på hemvägen en tur till
Dresden, genom Sachsiska Schweiz och Thüringen, till
Jena och Weimar — hvarför just till Weimar har Agnes
ju icke svårt att gissa, då hon vet att han, trots
nödvändigheten att medföra så litet resgods som möjligt,
ändå har både Faust och Wilhelm Meister med sig i
kappsäcken —! — Och hon skrifver i sin glädje:
». . . Ändtligen är jag då hemma igen hos min kära lilla
mamma och i min kära lilla kammare, där jag får skrifva i
ro, som jag aldrig fick i Stockholm ... — Kanske du nu väntat
på bref en postdag —? — Jag var så yr i hufvudet sista
veckan af alla bjudningar och visiter, lektioner och
konversationer, att jag ej kunde hålla räkning på tiden eller skrifva
förnuftigt . . . Men hvad det beträffar så är jag rädd att det
inte blir stort bättre nu — ty då jag tänker på att jag kanske
redan skall få återse dig i Augusti blir det oförnuftigare
än någonsin —!!! — Kan det verkligen vara sant att jag om
tre månader skall få se dig igen? — Det var en tid då det
föreföll mig så oändligt långt till din hemkomst att jag aldrig
trodde jag skulle få upplefva den . . . Vid tanken därpå förefaller
mig hela denna oroliga »briljanta» vinter bara som en underlig
dröm, som jag helst vill glömma. Det är ändå bara bortkastad
tid alltsammans. Och du, du har bara arbetat och sträfvat för
oss båda, medan jag bara dansat och sjungit och tänkt på
mina toiletter. Jag är ändå en bra oduglig stackare! — Ibland
begriper jag rakt inte att du kan hålla af mig. Men Gudskelof!
— Det vet jag att du gör ändå —! .. .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
