Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Adolf påskyndar sin hemkomst. Sommarplaner. Uppsalavår. Vårkarnevalen 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANINGAR
169
solsystem Geijer utgjorde medelpunkten. Allt stod
egentligen väl till; den älskade maken och fadern var, det
tröttnade man ej att upprepa, fullkomligt densamme
som förr — »Gud vare lof) ej sjuk på något sätt» —
arbetskraft och arbetslust voro obrutna, den senare till
och med starkare än någonsin, och lynnet lika soligt,
ljust och harmoniskt som alltid. Men icke dess mindre
förråda tillfälliga ord och uttryck ofta något liknande
den hemlighetsfulla rysning som en vacker
septemberafton kan genombäfva naturen — den första nattfrostens
förebud. Agnes »kan icke tänka sig» ett lif utan fadern
— men icke dess mindre måste hon tänka på
möjligheten att förlora honom, till och med midt i sin glädje
öfver den älskades stundande hemkomst. Och
omedelbart efter Geijers död skrifver hans hustru till Malla
Silfverstolpe att hon under »de två sista åren» i
hjärta och inbillning »oupphörligt g e n o m 1 e f v a t»
den förlust hvars förkrossande verklighet hon dock icke
ens n u förmår att fullkomligt fatta. Den stora kärleken
hör till de hemlighetsfulla blommor hvilkas dolda
rottrådar sträcka sig djupare på det omedvetna själslifvets
område än tanken förmår följa dem. Den känner
instinkt-likt hvad den icke kan förmå sig att tro och vet hvad
dess läppar aldrig skulle vilja uttala.
Men aningar af detta slag likna de uppskrämda
nattfåglar som någon gång, midt i en solljus och
vår-doftande skog, kunna flaxa upp ur ett eller annat dunkelt
snår och i förbifarten snudda vid den bestörte
vandrarens panna. Man ryser till ett ögonblick, men glömmer
genast åter det plågsamma intryck för hvilket man ej
helt kunnat värja sig. De bilder vi för öfrigt äga i
behåll från det Geijerska hemmet under denna tid äro
uteslutande af den mest leende art, kringstrålade af hela
li
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
