Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Adolf påskyndar sin hemkomst. Sommarplaner. Uppsalavår. Vårkarnevalen 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
VÅRSTÄMNING
Uppsalavårens oförlikneliga stämning. Medan man
bläddrar i de gamla papperen och genomögnar de
kortfattade, men mycket sägande notiserna, tycker man sig
formligen känna hur syrligt och friskt luften doftar af
blommande lönn och nylöfvad björk, man hör bofinkarna
drilla från soluppgång till solnedgång i Carolinaparken,
ser backsipporna svepa de solstekta sluttningarna vid
Ek-lundshof i gråviolett silkesskir och blåsipporna stå klunga
vid klunga med stora glada barnaögon under de
hög-stammiga furorna utmed vägen till Knäppingen, dit
Geijer vandrar om kvällarna för att träffa sin trast och
förvissa sig om att de gamla kända visorna alltjämt ha
den rätta djupa klangen af svårmod och glädje, som hör
våren till. Också inom honom själf sjunger det i sådana
vårkvällar, och medan han långsamt går sin väg framåt
och gläder sig åt hur kopparröda furustammarna stå
mot det mörka gröna i solnedgången, gnolar han sakta
för sig själf, nästan utan att veta af det: — —
»Ensam i skogen jag vankar —
aftonens vind genom kronorna susar —
men mina stilla tankar
hör jag ändå, fastän skogen brusar!...»
Han är lycklig, som han ofta upprepar för de sina,
öfver att ä n en gång ha fått upplefva »det härligaste
på jorden», den nordiska våren med dess vaknande lif
och dess hänförda »uppståndelsestämning»; — och åter
»tackar han Gud», som han gjort alla vårar, »för det
dagligen tilltagande ljuset» öfver hvilket han aldrig
upphör att fröjda sig. Det är samma stämning för hvilken
han funnit ord och toner i den sång om hvilken hans
Agnes sedan ofta skall säga att den hör till dem som
mest lefvande ställer hans älskade bild och väsen för
hennes inre syn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
