Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Eriksdagen. Sommarstämning i Geijerska trädgården. Lotten Lindblad. Promotionen. Ett sommarminne, skildradt i bref från Agnes Hamilton till Tekla Knös. Bref från Agnes Hamilton till A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN OSYNLIGA GÄSTEN
183
och hoppas, tyckes innebära en borgen för att allt ännu
länge skall förblifva så som det så länge varit... Men
midt i kretsen står icke dess mindre redan det
hemlighetsfullt beslöjade Väsen om hvilket Atterbom en gång
sjungit och som ingen dödlig undgår att förr eller senare
möta på sin väg — Sorgens och Skilsmässans dunkla
fé, hon »som heter A 1 d r i g-M e r» och som så mycket
oftare än vi ana är en osynlig gäst vid våra
glädjefester. Geijer skall icke mer fira någon Eriksdag i
Uppsala — och nästa gång lilla fru Alida söker efter
Ersmäss-ax för att fläta i sin namnsdagsbukett åt honom,
blir det för att med tårar lägga den på hans graf, där
gräset ännu ej hunnit gro i den friska mullen. Ännu
har han visserligen tvenne år att lefva — tvenne rika
år, fulla af nya erfarenheter och nya glädjeämnen, om
också icke utan förut opröfvade lidanden. Men icke
dess mindre-är denna vår den sista då han skall se
pärl-hyacinterna blomma och syrenerna knoppas i den gamla
kära trädgården. Det är därför som man med dubbel
glädje tänker på att de hågkomster den skänkt honom
varit så ogrumladt ljusa, vänliga och solbelysta, så helt
olika den föregående vårens med dess både inre och
yttre stormar, dess hagelskurar och ovädersstämning
»både i naturen och i människornas hjärtan», som Agnes
då sorgsen och frysande klagade öfver. Man skulle
icke velat att detta intryck blifvit det sista som Geijer
fört med sig af Uppsalavåren.
I själfva verket torde man ej ens under de år hvilka
vanligen betecknas som Geijers lyckligaste kunna finna
honom som medelpunkt i någon ljusare bild än den
som hans dotter bevarat från dessa hans sista vårdagar
i Uppsala. Ibland är det en liten ögonblicksfotografi af
så stark och omedelbar stämning som denna: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
