- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
190

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Eriksdagen. Sommarstämning i Geijerska trädgården. Lotten Lindblad. Promotionen. Ett sommarminne, skildradt i bref från Agnes Hamilton till Tekla Knös. Bref från Agnes Hamilton till A. F. Lindblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

AGNES TILL THEKLA 190

— »Ja visst, ja visst! — och kära Lotta —! —»
ropas efter den bortilande tjänsteanden — »säg för
all del till att de skola komma tidigt!» —

Ut vandrar man i den blommande trädgården och
vidare genom den lilla osynliga porten i planket, till
den stilla skuggiga Carolinaparken. Mamma orkar ej
mycket gå. Hon sätter sig på en soffa; jag och
Lindblad vandra af och an i allén för att invänta pappa,
som snart skall komma från Biblioteket, där han arbetar.
I sinom tid se vi den välkända gestalten på trappan
vid gafveln af Bibliotekshuset.

— Han skuggar med handen för ögonen. Hvad
har väl Agnes nu fått för en ledsagare igen? —

Är det möjligt? —

Lindblad!!

De skynda mot hvarandra, ta hvarann i famn och
kyssas på det gammaldags roliga sättet som de alltid
bruka: — först på ena kinden, så på den andra.

»Men hvar är Anna-Lisa? —»

»Där på bänken! —»

»Ack! — ja, min gumma, hon går alltid ut och
går för att sitta! —» och han skrattar sitt hjärtliga,
oemotståndliga skratt.

— — Man har ätit middag tillsammans ute i
trädgården, under den stora syrenhäcken, och nu, sedan
herrarne tändt sina cigarrer, börjar man titta och längta
efter »Knösarne».

— De komma — ej så tidigt som man hoppats,
men alltid lika välkomna.

Ack! — denna afton, i det kära, stilla,
blommande hemmet, dessa allvarliga, snillrika samtal,
kring-fladdrade af skämtets och qvickhetens små lekfulla andar,
dessa plötsliga, hjärtliga skratt som komma likt blixten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free