- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
217

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR SJÄI.KX VÄXER

217

och fru Anna-Lisa läser högt för henne... Omväxlande
med C o r i n n e är det några nötta häften ur Geijers
bokhyllor som de tillsammans genomgå:
Litteraturbladet och den Blå Boken. Agnes har — hon
erkänner det med blygsel — ej förut på allvar gjort
bekantskap med någondera; ty då de först utkommo
var hon alltför ung och alltför upptagen af det
närvarande för att fatta deras betydelse och sedan har
hon blott flyktigt bläddrat i de gamla, till det yttre föga
lockande häftena, hvilkas innehåll hon med ungdomens
ytliga tvärsäkerhet tycker sig tillräckligt känna genom
allt det myckna som därom blifvit taladt och skrifvet.
Nu sitter hon gripen och betagen och lyssnar med högt
klappande hjärta till de långa artiklarna, hvilkas blotta
titlar förut synts henne så afskräckande.
»Läroverksfrågan» — »Fattigvårdsfrågan» —! — hvad kan väl låta
torrare i en ung dams öron på 1840-talet, då till och
med Erik Gustaf Geijers dotter ansåg att »allt sådant»
skulle »ordnas bra mycket bättre om de beskedliga
fruntimren inte lade sig i det de inte förstå, utan lämnade
det åt herrarna —!» — Nu märker hon med förvåning
— äfven om åtskilligt fortfarande förefaller henne torrt
och svårfattligt — huru otroligt mycket af allt detta det
i alla fall är som hon »förstår» — åtminstone på sitt
eget sätt, det äkta kvinnliga, som med snabb intuition
tillägnar sig det innersta och väsentligaste i de långa
resonemang som hon knappast följer i hela deras logiska
utveckling, men genast förvandlar till tankar, stämningar
och öfvertygelser som omärkligt bli en del af hennes
innersta lif, vidga hennes horisont och fördjupa alla
hennes förnimmelser. Under senare år brukade hon
säga att hon under denna läsning »formligen kände
själen växa så att det värkte»... Hvem har väl icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free