Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MINNESBOKEN 36
förande? — Hvem skulle ej helst vilja tro det senare? —
Maskinernas uppfinning och fullkomnande äro ju en triumf
af det menskliga förståndet. Deras närmaste verkan,
besparingen af fysisk menniskokraft, måste äfven ofelbart vara ett
godt, och derigenom nytt utrymme beredes åt intelligensens
verksamhet. Att det ligger något oemotståndligt i hela
riktningen har ock redan erfarenheten visat. — Hvarje brytning
af arbetskrafter ur vanliga banor har dock alltid varit åtföljd
af en protest å den arbetande klassens sida.
Nästan hvarenda förbättring i maskineriet har i England haft
med sig uppror af arbetsfolket, sammanslutningar att icke
arbeta utan för en viss föreskrifven dagslön, förstöring af
maskiner och hela fabriker. Allt sådant har utan undantag
slutat med att arbetarne måst underkasta sig sitt öde; ja, de ha
försvårat det onda mot hvilket de upprest sig. Sjelfva deras
sammanslutningar ha blott gifvit ny retelse åt
uppfirmings-gåfvan att spara arbete och arbetaren har ofta måst återvända
till verkstäder försedda med maskiner öfverträffande dem han
angripit och förstört. — A andra sidan får denna underkastelse
ej uteslutande tillskrifvas nödvändighetens tvång. Det måste
dock finnas något i mängdens intresse som allt mera
försonar dem med maskinerna. Ett sådant motiv ligger
fölen dag: — de föda flera... Denna omständighet är ej
den enda. Arbetarna ha klagat att maskinerna minska
dagspenningen. De måste slutligen finna att denna minskning
mer än ersättes genom ökad arbetsförmåga i
produktion af varan, hvars i betalningen beräknade qvantitet
ökar deras dagliga förtjenst......Jag tror mig med skäl
kunna antaga: att icke i någon tid flerfaldiga re
utvägar till arbetsför tjenst för hvar och en
som vill arbeta, funnits, än just i den
närvarande... Det är vår tids obeskrifliga vinst. Att denna
vinst tillika ännu är äfventyrlig och ställd på ganska svåra
vilkor, som i hvarje ögonblick hota att förvandla den för den
enskilde till förlust, nekas ej. Hvarje tid har i detta
afseende sitt vinst- och förlustkonto . . .»
»...Arbetets be f r i e 1 s e — en lång födslovånda —
är civilisationens verk. Ty menskliga arbetet, om det ej är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
