Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
OR MINNESBOKEN
som på enskilda tillämpliga slutsats: att all genom lofliga
medel förvärfvad rikedom är en välgerning
för alla — en slutsats som det blott fattas underlaget af ett
motsvarande sinnelag, för att alstra ej blott
rikedomar utan dygder.»
»Vi komma nu till debet:...
»1. Med det blott på materiela mål riktade arbetet följer
såsom pris en hvila, som också finner sin lycka i materiela
njutningar. Med kapitalistens hvila, der han vill njuta
den, kan svårligen något annat jämföras. Åtkomlig blott i
den mån han sjelf det tillåter, för beskattning (ty det finnes
i hans belägenhet många utvägar att undvika en sådan) synes
han ensam i besittning af ett rent öfverskott af njutningsmedel.
Ligger hans kapital i publika fonder, i hvilka nationen skuldsatt
sin egen framtida arbetskraft, så är ha n den privilegierade
varelse som njuter och tär på denna; och skulle hans eget
arbete tillika ej vara skapare af hans egen lycka, så blir
denna, utan ett värdigt bruk, så mycket mer ett föremål
för hat och afund. Skulle ett nytt slags borgerlig adel — en
aristokrati af vattenbin och drönare — vilja bilda sig af en sådan
klass, så är den i sjelfva sin uppkomst förlorad. En adel
har uppkommit i verlden, emedan han ursprungligen
var grundad p å pligter, som ej kunna betalas,
och derför var äran hans själ; och ej annorlunda kan han
existera. — Men slutligen kan lifvets räkning för ingen saideras
om man ej betalar med sin person; och äfven
borgaren måste lära sig — vid straff att eljest med nesa fördrifvas
från det rum, på hvilket samhällets utveckling honom ställt —
att det är denna betalning som sist erfordras; att han ej
är till för att, för 1 e g a, åt sig beqvämligen låta administrera
försvar, liksom själavård och rättvisa, utan att vara, genom
dygder, om ej genom embete, tillika soldat för sitt land,
prest för sin familj och domare för sitt hus. I
sjelfva verket — om ett medelstånd allt mer intränger
4
på de förra ståndens område, så kan detta endast både
bibehålla sin plats och med sig förbinda de förra derigenom att det
söker i mensklig enhet förbinda deras dygder.
»2. I det föregående finnes redan den fara antydd hvilken
en nu förnämligast till aktivitet kallad samhällsklass löper, i fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
