Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MINNESBOKEN
229
den sätter sitt mål i passiv njutning. Denna fara kommer, såsom
nästan all fara nu för tiden, ej från höjderna, utan från
djupet. Den står bakom den bekvämt njutande, förfärlig —
i mensklig skepnad, men ofta med ett vilddjurs passioner.
Skulle det väl vara den merberörda, till det yttersta bragta
menniskan i samhället? — Den nakne, den hungrande,
den hemlöse — lösdrifvaren på jorden, åt hvilken jorden
hvarken mera har fri stig eller luften fritt andrum? — Ej
annorlunda. — Vi ville tala om mensklig rättvisa och
menskligt förbarmande. Härvid är nästan för mycket att känna
och tänka för att kunna tala; emellertid, hvad vi förmå må
komma i den tredje och sista debetposten.
»3. Är det väl sant, hvad några sagt och flere känt:
att vår beprisade civilisation är en fortgående sjukdom ... att
elände bor under den lysande klädnaden och mycken ångest i
hjärtat? — ... är det sant att lifvet liksom rasar mot sig sjelft,
sedan det länge erfarit en döfvande, dödande tyngd, under
hvilket man förespeglat patienten: ’att intet är annat än hvad
som icke är —’ för att tala med Shakespeare — eller om
det engång varit till, likväl långt före detta blifvit liflöst —
slentrian, rutin, tradition — allt passeradt — teori, praxis, ända
till vår religion, som är en sedan aderton hundra år passerad
historia? — Är det sant: — så må folkens lärare först och
främst rifva sönder sina kläder och strö aska på sina hufvud.
— Vi svara: att allt är sant, om det sista är sant och
dermed sjelfva lifvets källa uttorkad! Men vi äro öfvertygade
att kristendomen är någonting annat och mer än en historisk
händelse och en historisk tro. Vi äro öfvertygade att den är ett
odödligt lefvande närvarande faktum, hvilket hvar
och en i den dag som är, kan erfara; vi äro öfvertygade att e n
förnummen närvarande, allestädes närvarande
Gud är den upptäckt verlden åter behöfver göra, och att
endast denna återvunna förnimmelse är återvunnen
hälsa. — På gudomlig rättf ärdighet och
barmhertighet består verlden, äfven om hon ej vet det; men
hon behöfver veta det, för att i sin mån öfva begge.
». . . Arbete lifvar arbete, ljus tändes af ljus. Och
liksom arbetets värde i allmänhet stiger med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
