Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Adolfs Hamiltons hemkomst. Eklatering. Adolf öfvertager Blomberg. Den gamla herrgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLFS HEMRESA
241
eller ej. Nu hade de väntat länge nog; föräldrarna
fingo säga hvad de ville. Agnes hade gått miste om
den glädje som promotionen kunnat bereda henne,
äfven om han själf varit frånvarande; men det skulle
också bli sista gången som hon och hennes föräldrar
skulle behöfva lida af detta onödiga och förödmjukande
hemlighetsmakeri, denna pinsamma halfhet och ständiga
känsla af att befinna sig i en falsk ställning. Hädanefter
skulle allt vara öppet och klart — det var han skyldig
både henne och sig själf. Tiden blef honom lång till
dess han skulle få sätta den gyllne ringen, symbolen
af en pröfvad kärlek och trohet, på hennes finger och
öppet inför all världen framträda som hennes trolofvade.
Pliktskyldigast gjorde han emellertid sitt bästa för
att se och inhämta så mycket som möjligt under vägen
utan att därvid alltför mycket förnöta en dyrbar tid.
Han besåg samvetsgrant Dresdengalleriet, gjorde en
längre fottur genom Sachsiska Schweiz, tänkte på Goethe
och Faust och Auerbachs Keller i Leipzig, såg Schillers
hus i Jena och tillbragte slutligen några minnesrika
dagar i Weimar, hvarifrån han som minnesgåfva till
Agnes medförde en tusensköna, plockad på gräsvallen
utanför Goethes Gartenhaus. Men därpå styrde han
med lätt samvete kosan rakt mot norden — steg i
Hamburg ombord på den svenska ångbåten som —
underbart att tänka! — numera förde resande till Stockholm
på tre à fyra dagar, lika många som den gamla
»postjakten» stundom, under vidriga förhållanden, behöft
endast för öfverfarten till Ystad — och skyndade slutligen
en vacker sommarafton med brådskande steg och
klappande hjärta från Islandet, där han stigit af den
nyanlända Uppsalabåten, på välkända vägar uppåt staden,
IG. — I solnedgången. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
