- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
249

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Adolfs Hamiltons hemkomst. Eklatering. Adolf öfvertager Blomberg. Den gamla herrgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249 DEN GAMLA GÅRDEN



herrgårdsstil skulle man till och med vid denna tid haft
svårt för att finna. Midt i den stora halfrunda dalen,
hvars bakgrund utgjordes af den granskogsklädda
kalk-stensklefven och hvars sluttningar täcktes af rikaste
parkvegetation, låg själfva hufvudbyggnaden, ett gulmåladt
tvåvånings trähus med oregelbundet sittande fönster,

endast innehållande nio rum samt omgifvet af fyra små

i

tärningformade flyglar med höga toppiga tak, krönta af
en väldig skorsten. Något längre bort, men i samma
linje som flyglarna, lågo ytterligare tvenne långsträckta
stenhus med höga brutna tak, innehållande stall,
vagnshus, sädesmagasiner och förvaringsrum af allehanda slag.
Det hela bildade en stor aflång gårdsplats, ytterligare
inhägnad af de höga, mellan flyglarna löpande klippta
syrenhäckarna, åt alla fyra sidor försedda med väldiga
grindstolpar af huggen sten och stora smidda
gallergrindar — allt samverkande till den känsla af förnäm
afskildhet och trygg sammanslutning som våra förfäder
älskade och som för dem utgjorde själfva inbegreppet
af all hemtrefnad. Kanske hade just denna egendomliga,
gammaldags afskildhet, som gaf en så säregen prägel
af fridfull samling och ro åt det hela, en icke obetydlig
andel i den nästan personliga ömhet hvarmed den gamla
gården betraktades äfven af det yngre släkte hvars
festligaste ungdomsminnen dock aftecknade sig mot en vida
ståtligare och mera dekorativ bakgrund. Man kunde
visserligen sinsemellan skämta öfver det fallfärdiga
»ätterucklet» och dess många i ögonen fallande brister; men
i grunden ville man alls icke hafva det annorlunda än
just sådant som det var: en dyrbar relik, vittnande om
tider och människor med enklare seder och mera
primitiva behof, men därför icke mindre lycka.

1 afseende på »nutida bekvämligheter» lämnade det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free