Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Adolfs Hamiltons hemkomst. Eklatering. Adolf öfvertager Blomberg. Den gamla herrgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NÅGORLUNDA CONVENABELT»
253
idylliskt»... För öfrigt har han hängt upp grefvinnan
Rosens vackra kopia af Agnes’ porträtt öfver sängen
och jaktgevären öfver byrån samt ordnat sina kära böcker
i den gamla skolpojkshyllan, som han fått taga med sig
från Hönsäter. Tapeterna äro, som sagdt, »litet solkiga»
och det kunde vara färre fuktfläckar i taket. Men då
solen lyser in ter sig det hela ändå »i högsta måtto
hem-trefligt...» Detsamma tycker äfven en fet snok, som
emellanåt ringlar fram ur ett hål i den murkna panelen
invicl fönstret för att ligga och sola sig på skrifbordet.
Men »sådant lär betyda tomtebolycka» och det välvilliga
djuret endast ökar trefnaden. Dessutom har han sin
kära gamla hund, sin präktiga ridhäst och fyrtiotvå
dags-verkare i fullt arbete med att bärga rågen. Agnes bör
kunna bedöma om han känner sig nöjd eller ej! —
Gamle-grefven, själf den flärdfriaste bland människor,
hade dock tillräckligt af den gamle aristokratens och
provinsmagnatens känsla af noblesse oblige och
de offer man äfven i yttre afseenden kan vara skyldig
sin ställning i samhället för att finna att äfven
enkelheten kan hafva sina gränser. Han är visserligen i det
stora hela högst belåten med sin förstföddes
obenägenhet för onödiga utgifter, men måste dock yrka på att
Adolf inrättar sig »någorlunda convenabelt». Då intet
annat hjälper bekostar han själf målning och
omtapet-sering af de gamla ruskiga rummen. »Unge-grefven på
Blomberg» skall åtminstone »bo som folk» — och äfven
om Adolf finner detta öfverdåd opåkalladt är han djupt
rörd och tacksam för detta bevis på det faderliga
hjärtelagets godhet och frikostighet, alla tillfälliga fnurror och
meningsskiljaktigheter till trots. Visserligen tycker han
sig nu nästan stå på gränsen af »veklighet och
väl-lefnad»; men oafsedt den ökade personliga trefnad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
