Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Adolfs Hamiltons hemkomst. Eklatering. Adolf öfvertager Blomberg. Den gamla herrgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
»NYA TAPETER» . . .
icke kan förneka, har förändringen ännu en sida som
öppnar de ljusaste utsikter och som han i sitt hjärtas
glädje skyndar att delgifva sin Agnes:
». . . Nya tapeter, hvitstrukna tak, nymålade dörrar och
fönsterposter m. m. ha åstadkommit en fast otrolig
förändring . . . Då härtill ytterligare kommer att den gamla hvita
soffan och stolarna fått nya hemväfda öfverdrag, att det är
nya gardiner för fönstren och nytt sparlakan kring sängen m. m.,
så kan du icke undra öfver att jag tycker mig bo som en
prins. Och hvad mera är: — jag kan ej annat än tänka
att såvida rummen i stora byggningen genom liknande åtgärder
skulle blifva lika mycket förbättrade som dessa blifvit, så
behöfves sannerligen inte på långt när så mycket som jag
föreställt mig för att få dem alldeles gudomliga — ty de
äro i sig sjelfva bra trefliga och äfven i sitt nuvarande tillstånd
verkliga slottsgemak i jämförelse med mina rum, sådana de
voro då jag flyttade in.»
Allt är således idel frid, fröjd och harmoni och
Adolf tröttnar icke att i sina bref alltjämt variera detta
lyckliga thema, hvilket han ju vet äfven för hans Agnes
måste vara en ljuf och välkommen musik. Han
erkänner för henne att de många nya plikterna och det
oerhörda ansvar de medföra stundom synas honom så
öfverväldigande att han får »verklig hjärtklappning» vid
tanken därpå och ligger vaken om nätterna... men,
tillägger han — »vore ej Föräldrarna så obeskrifligt goda,
hjälpsamma och vänliga mot mig som de äro, så skulle
jag ännu oändligt mycket mer oroas af känslan af min
oerfarenhet»... Nu äro de, berättar han, städse tillreds
att bistå honom med råd och dåd både i stort och smått,
och Agnes kan bättre än någon annan förstå att det
för honom »efter så många års kamp och strid kännes
öfvermåttan ljufligt att veta och ständigt få erfara att
det ej längre finnes någon punkt der vi ej kunna mötas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
