Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Adolfs bref. Gotthard Hamilton och Curry Treffenberg i Uppsala. Ava Wrangels bröllop. Förändringar. Ett gammaldags bröllop. Geijerstams på Hönsäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
stundande förändringar
Efter ett afbrott fortsätter hon:
». . . Just nu voro Geijerstams här för att taga afsked.
Det kostade förfärligt på mig att skiljas från min kära Ava
och alldeles obeskriflig blir den tomhet hon lämnar i vår
krets. Men de se så lyckliga ut och passa så bra för
hvarandra att man ej kan annat än glädjas åt att se dem . . .
Underligt och vemodigt är det i alla fall att tänka på hur
förändradt allt kanske redan om några få år är här i Upsala.
Pappa talar allt emellanåt om att han kanske flyttar till
Stockholm då han får pension och kan taga afsked!! — Jag förstår
nog att det kanske ur flere synpunkter vore bäst både för
honom och mamma, isynnerhet om jag kommer bort en gång.
Men det skär i hjärtat att tänka på att vårt kära lilla hem
här då skulle säljas och komma i främmande händer — att
jag ej längre skulle ha något verkligt rotfäste i Upsala!! —
Det förefaller mig nästan som otrohet mot en ungdomskärlek
att flytta mina tankar, sorger och fröjder till en annan omgifning
. . . Men hvarför gräma sig däröfver i förtid! — Jag tror nästan
att jag uppletat denna lilla sorg åt mig för att lägga sourdine
på min glädje då tanken på framtiden vill göra mig alltför
lycklig — så lycklig att jag blir rädd därför. Det har alltid
varit så med mig, ser du, att jag måste ha en eller annan
liten hemlig tagg qvar midt i all glädje — liksom för att
våga tro på den riktigt. Du ser således att tanken på en
stilla framtid med dig på Blomberg — om vi också aldrig få
resa till Italien* — för mig innebär så mycken glädje att
jag måste öfvertyga mig själf att jag verkligen också har något
att sörja öfver, för att ej finna taflan så ljus att den nästan
skrämmer mig som omöjlig att förverkliga . . . Men äfven om
vi stannade här, skulle mycket förändras ... Atterbom
talar om att söka ett pastorat —!!! Således skulle
äfven de lämna Upsala. Och i Tant Mallas hem, där är
all ungdom, poesi och glädje borta med Ava — där blir
aldrig mer som förr. Ack — Tout c hänge, tout passé —
Allt hafver sin tid och allt det gamla goda, som så länge haft
* Adolf hade i ett föregående bref, med anledning af
åtskilliga andra unga pars tillämnade bröllopsresa, uttalat sin
sorg öfver att ej kunna bereda henne denna glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
