Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Prinsarna åter i Uppsala. Umgänge hos Geijers. Planer för julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
» tojte ritojt »
». . . Det roar mig obeskrifligt att se huru dessa
mottagningsaftnar gestalta sig — det är ett fullkomligt lotteri och
den ena är icke den andra lik. Förra Onsdagen t. ex. var
i alla högsta grad charmant, elegant och förnämt, med själfva
’grädden’ af stadens societet, Kræmers, Plåtens o. s. v., alla
våra gentilaste kavaljerer och dansörer m. m. — det dansades
och konverserades, fint och comme il faut som på den finaste
souper, men muntert och roligt i alla fall/ Den sista
däremot var societeten sådär en smula t o j t e r i t o j t som pappa
brukar säga, mest sådana där ungherrar med
infor-m a t o r e r, som på sätt och vis äro de allra värsta att
underhålla, lyceister och deras vederlikar — jag var rädd det skulle
bli odrägligt, isynnerhet som tack vare regn och marknad
just inga damer infunnit sig för att hjälpa oss entretenera dem.
— Men det blef annat af; pappa kom upp i 11 h i g h s p i r i t s
samt föreslog att man skulle leka lekar och spela tok —
det blef en munterhet öfver alla gränser, hvarvid, som du 110g
kan tänka dig, han själf inte var den som hade minst roligt.
Mamma och jag nästan fruktade att de skulle ta ner huset
med sitt vilda lefverne, men vi måste ändå nästan skratta
oss sjuka åt alla galenskaper . . . För resten ha vi varit i
all stillhet. En afton, då vi tändt våra små arbetslampor och
sutto tillsammans i ro och trefnad, skickade Richard
Ehrenborg upp och frågade om han ej kunde få komma in, hvilket
nådigt beviljades. Han hade med sig de föreläsningar Orwar
Odd hållit i Köpenhamn öfver Svensk Litteratur och läste den
högt för oss — i hög grad roligt och spirituellt, men nog
önskade mamma och jag att danskarne fått besked af oss af
någon soin inte var fullt så öfverdrifvet förtjust i Crusell-’
stolpe, — som väl ändå är en Skojare!!...»
För öfrigt, berättar hon, äro Gotthard Hamilton och
Treffenberg så godt som dagliga kvällsgäster, samt ha,
tillika med Ribbing, Fant, lille Schröder och den unge
Olof Nordenfeldt, »stående privilegium att gä genom
lykta dörrar» när de så för godt finna. »Lille Schröder
freqventerar oss allt som oftast och trakterar som
vanligt med urgamla karameller och petrificerade fikon, räk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
