Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Prinsarna åter i Uppsala. Umgänge hos Geijers. Planer för julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET INRE LJUSET
299
var bjuden på förhand och mamma var i ångest för att maten
ej skulle räcka till, men det gjorde den gudskelof, och fast
clet var litet trångt, så fans ändå utrymme nog både för
konversation, musik och kurtis — för dem som så hafva ville.
Söndag var åter bal på Gillet, högst briljant, lagom med
folk, vackra toaletter och prinsarna förstås ... I kväll är vi
hemma, ensamma, gudskelof! — men sedan börjar det igen,
värre än någonsin. Drottningen, prinsessan och prins Oscar
väntas i nästa vecka — vare detta nog sagdt . . . Ack, Adolf!
om det vore jul snart —! — Jag börjar verkligen tröttna
på detta vilda lefverne —!» . . .
Men ehuru Agnes stundom klagar öfver trötthet,
kan man ej undgå att märka att hon denna höst med
betydligt friskare mod och lättare hjärta deltager i
sällskapslifvet än året förut. Förklaringen är ej svår att
finna. Den lilla dolda taggen i hjärtat hade upphört
att värka och allt som förut i hennes förhållande varit
halft och skeft var nu helt och harmoniskt... »Allt
detta myckna sällskapande,» skrifver hon själf, »kan visst
vara tröttsamt ibland — men ändå kan jag ej säga att
jag någonsin egentligen har ledsamt, som jag förra
hösten i hemlighet nästan alltid tyckte mig ha, fastän
jag ej ville låtsa om det... Den klarhet af glädje och
tacksamhet som jag äger inom mig lyser upp hela världen
och visar mig allt i en bättre och ljusare dager...»
Och ansättes hon någon gång af »de små demoner
Fåfänga, Egenkärlek, Egoism, Flärd, Afund och
Småsinthet — som alltid drifva sitt spel i sällskapslifvet
och sträfva att rifva ner allt godt man i enslighet lyckas
bygga upp inom sig» — så finner hon snart att »intet
drifver dem på flykten som att tänka på Dig — det är
som en magisk sköld mot hvilken allt ondt studsar
tillbaka!» — På kvällarna då hon kommer upp på sitt
rum, ja, till och med sent på natten då hon återkommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
