Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Prinsarna åter i Uppsala. Umgänge hos Geijers. Planer för julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULTANKAR
301
vudet rent af värker af ansträngningen att sammanhålla och
ordna alla de oräkneliga småsaker som utgöra summan af
dagens arbete och morgondagens pligter, finge komma till
dig, läsa med dig, tala med dig och höra dig sjunga —
hur mycket både bättre och lyckligare skulle jag icke vara!
— Nu räknar jag veckorna till julen, alldeles som då jag
var skolgosse i världen. Jag kan knappast tro att jag
verkligen skall få vara hos dig på Julafton — den dagen som
alltid förr stod för mig som en barnafröjd, så outtömligt rik
att jag knappast ens n u kan glädja mig mera barnsligt innerligt
åt tanken på att få träffa den jag har kärast på jorden
än jag då gladde mig åt tanken på hemmet, julgranen, julljus
och allt annat som hör Julen till —! . . .»
Saken hade således dem emellan betraktats som fullt
afgjord och äfven Agnes tröttnar ej att tala om den
»oändliga glädje och oändliga längtan» med hvilken hon
motser denna samvaro. Så mycket mer rörande verkar
det då hon en dag plötsligt skrifver att hon af Mina
Platen fått höra hvilken »stor och smärtsam förvåning»
det säkerligen skulle väcka pä Hönsäter om Adolf
verkligen på allvar skulle ifrågasätta att ej fira julen med
de sina — »något sådant har man aldrig kunnat tänka
sig» — samt tillägger:
». . . Käraste, gör det ej då!! — Jag kan ej uthärda
tanken på att nu ytterligare bedröfva dem, just då de börjat
tänka litet vänligt på mig. Gläd dem, gör dem till viljes
i allt, allt hvad du kan — det ber jag dig! — De få
ej känna som om jag tagit dig ifrån dem! — Jag kan nog
vänta — och jag känner som skulle vi ej kunna råkas med
rätt glädje om vi visste att vi köpt den på bekostnad af
deras julglädje. Hur väl förstår jag inte den tomhet som
din frånvaro måste lemna! — Nej, du måste stanna hos
dem om de verkligen önska det . . . Jag skall nog vara
förståndig, åtminstone — — åtminstone till Nyåret — — ty
d å måtte du väl komma —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
