Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Geijer insjuknar. Ett kungligt besök. Studentkonsert. Geijers föreläsning. Fryxells angrepp. Prinsarnas afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
DET KUNGLIGA BESÖKET
Såväl konungen som drottningen hade under höstens
lopp mer än en gång förut gästat sina söner på en dag
eller par; men dessa besök hade aflupit i all stillhet
och under, som det vill synas, synnerligen intima
former. Professorsfruarna berättade hvarandra med rörelse
de uppbyggligaste anekdoter om den utomordentliga
enkelhet och huslighet som den »förträffliga drottningen»
vid dessa tillfällen lade i dagen — huru hon, »helt och
hållet mor och matmoder», själf låg på knä vid sönernas
byrålådor för att granska deras strumpor och
skjort-knappar, samt på det noggrannaste genomgick alla
hushållsräkenskaper med mera i samma stil... Denna gång
hade besöket en högtidligare och mera officiell prägel
och programmet, omfattande åtskilliga dagar, var så
innehållsrikt att det med skäl kunde betraktas som höstens
stora evenement såväl inom societeten som
akademistaten. Festligheternas förnämsta clou var den stora
studentkonserten till förmån för de nödlidande — men
dessutom skulle landshöfdingen gifva stor middag och
bal, Domkyrkan och öfriga märkvärdigheter skulle beses,
en föreläsning af Geijer afhöras och majestäterna själfva
gifva »cour» med efterföljande souper för akademistat
och öfriga honoratiores; med ett ord, lille Schröder,
som naturligtvis varit ett ständigt anlitadt orakel vid
ceremonielets uppgörande, fällde »tårar af uppriktig
rörelse» då han för fru Anna-Lisa på förhand
redogjorde för detaljerna af en så i alla afseenden för den
lojala känslan tilltalande festlighet. Geijers plötsliga
illamående, som fyllde hans närmaste med oro och
bestörtning, kunde aldrig hafva kommit olägligare — men
till all lycka visade det sig ej vara af så allvarlig art
som man från början befarat och hvarken han själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
