Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Geijer insjuknar. Ett kungligt besök. Studentkonsert. Geijers föreläsning. Fryxells angrepp. Prinsarnas afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT HISTORISKT ÖGONBLICK
305
eller hans damer blefvo helt och hållet förhindrade från
att deltaga i dessa enastående högtidligheter.
Det var vid middagstiden den tjugufjärde
november som — för att citera lokalpressen — »en af de
varmaste känslor för ett vördadt och älskadt
konungahus lifvad allmänhet» med djupt intresse såg den långa
raden af kungliga vagnar draga öfver Islandsbron, svänga
af inåt gränden och försvinna inom »Prinshusets» portar.
Ögonblicket var onekligen historiskt och man förstår
att lille Schröder måste skatta sig lycklig att få upplefva
det: ty i själfva verket hade den oansenliga gården vid
detta minnesrika tillfälle den sällsynta äran att under
sitt tak hysa hela dynastien Bernadotte, gamla
änkedrottning Désirée allena undantagen. Utom de båda
yngsta prinsarna, Oscar och August, hade nämligen äfven
den unga prinsessan Eugénie för första gången fått göra
föräldrarna sällskap — konungafamiljen var alltså
fulltalig samt företedde, för att åter citera en samtida »ett
skådespel, lika rörande för känsliga Hjärtan som för
Fosterlandskärleken upplyftande och tillfredsställande».
Konung Oscar och drottning Josephine voro, som man
vet, ett vackert par, och det låg nästan något af personlig
ömhet i den glädje hvarmed svenska folket, efter att så
länge hafva måst undvara det för enkla sinnen alltid så
välkomna skådespelet af familjelycka på tronen, nu såg
dem omgifna af den blomstrande barnskara i hvilken
man gärna ville se en för fosterlandet lycklig framtid
förkroppsligad. Det hvilade i själfva verket ännu ett
skimmer af romantisk känslosamhet öfver nationens
förhållande till sitt nya, själfvalda konungahus. Att
omplantera detta sydländska praktträd i nordisk jordmån
hade varit det äfventyrligaste af alla experiment; man
hade följt det med oro och spänning — och med hvilken
— I solnedgången. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
