Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Geijer insjuknar. Ett kungligt besök. Studentkonsert. Geijers föreläsning. Fryxells angrepp. Prinsarnas afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
STUDENTKONSERTEN
hafva intygat att »fönsterrutorna skallrade» ej blott i
Prinshuset, utan i hela Bäfverns gränd — som man vet
en skäligen trång passage — under trycket af den rent
af explosiva entusiasm hvarmed ungdomen på detta
sätt bragte den afhållne unge tronföljaren en särskild
och betydelsefull hyllning.
Några dagar senare skref Agnes Geijer till sin
trolofvade :
». . . Ja, nu är det verkligen öfverståndet — nu ha vi
firat de kungliga, sjungit för dem, hurrat för dem, dansat med
dem, nigit och hållit föreläsningar så mycket vi orkat . . .
Mamma var alldeles betagen i prinsessan då hon kom från
Drottningen på Måndag kväll. Och bra förtjusande är hon
verkligen. Ej egentligen vacker — men med ett fint,
intressant ansigte och de allra herrligaste ögon, stora, mörka,
strålande af godhet och liflighet — och framför allt en hållning"
och en hälsning som man ej kan tänka sig vackrare och
behagfullare. Verkligt kunglig och ändå med ett sådant uttryck
af rörande blyghet och anspråkslöshet — som ville hon nästan
be om förlåtelse för att hon var prinsessa! — ... Ack, om
jag haft dig, din mamma och Eva här på den stora konserten! —
Hvad ni skulle njutit! — Något vackrare har jag aldrig hört
eller sett. Hela Carolinasalen så full den kunde bli med
åhörare — du vet den rymmer ej litet — och därtill de två
hundra studentsångarne uppe på estraden. När de Kungliga
trädde in och hela folkmassan reste sig som en man då
Folksången stämdes upp af alla dessa unga kraftiga röster, då
tror jag nog ej det fans många ögon torra. Solen lyste in
i detsamma, endast just på den fläck där studenterna och
de kungliga stodo — ja, det var s å vackert, så gripande,
så högtidligt alltsammans att jag grät, riktigt storgrät af rörelse
och patriotism och hänförelse så att jag blef både ful och röd
och svullen och fick hufvudvärk . . . Först sjöngo de åtskilliga
af de vanliga sångerna, Vikingasäten, Kung Carl,
Under Svea Banér m. fi.... Allt med en fart, ett lif,
en friskhet som var hänförande. Sedan kommo Mendelsohns
körer till Sophokles Antigone. Dessa recitativ, sjungna unisont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
