Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323 HVAD VANDRAREN SÅG
med de båda äldre sönerna, som stodo framför honom.
Något allvarligt ämne måtte varit å bane, ty han såg
allvarsam ut; ett par gånger föreföll det till och med
som om han blifvit smått uppretad... Ej långt från
dörren vid nedre ändan af rummet stod en grupp af tre
unga personer. Det var husets dotter, som stod lutad
mot sin fästmans arm, samt en yngling i kadettuniform ...
Äfven deras ansigten voro upplysta så att jag såg hvarje
min; de sågo så glada och lyckliga ut att det just var
en lust att se dem. Allt emellanåt såg jag en gestalt dyka
fram och försvinna... det var husmodern, som
sysslande gick fram och tillbaka. .. Min Julafton, som börjat
så dystert, hade på en gång blifvit full af intresse. För
att få en klarare .öfverblick hade jag gått in på
Öhr-strömerska gården och praktiserat mig upp på någon
slags upphöjning, från hvilken jag såg de åt den sidan
vettande rummen nästan lika tydligt som om jag varit
deruppe... Under det jag så stod, såg jag Geijer lemna
sin plats. Han gick till andra sidan af yttre rummet,
der pianot hade sin plats. Säkert måste han ha
musicerat, ty under det han var borta såg jag endast ryggar
och nackar i salsfönstren. Jag stod nära en timme på
detta sätt — häri ligger förklaringen hvarför denna bild
efter så många år står ofördunklad. Jag tyckte mig
nästan ha varit med om julaftonen i det celebra
hemmet... Slutligen måste jag dock slita mig lös från
den älskliga familjescenen och fortsätta min väg nedåt
staden ...»
Om Adolf Hamilton råkat kasta en blick genom
fönstret samt upptäckt och igenkänt den osedde
åskådaren — prästsonen från hans egen församling på
Kinnekulle — är det icke otänkbart att den ensamme och
hemsjuke unge västgötens julafton blifvit af ännu minnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
