Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
HVAD VANDRAREN SÅG
värdare art samt att han fått tillfälle att under
angenämare förhållanden fortsätta sina iakttagelser af »det
celebra hemmet». Hans hågkomster skulle därigenom
ytterligare hafva vunnit i värde; men den flyktiga bild
han återgifvit har tillräckligt af ögonblicksfotografiens
omedelbara vederhäftighet för att verka mera öfver-
/
tygande än mången mera konstnärligt utarbetad skildring
och man är glad att den blifvit bevarad. Hur lefvande
och karaktäristiskt är icke det hela, hur suggestiva
detaljerna i all sin knapphet! — Den strålande belysningen,
kronorna med alla sina tända ljus, så som fru
Anna-Lisa älskade att se dem vid hvarje festligt tillfälle —
frånvaron af de »afundsjuka rullgardinerna» som Geijer
aldrig ville veta af, vare sig det gällde att utestänga det
solsken hvaraf han aldrig kunde få för mycket eller att
hindra hemmets varma strålglans från att tränga ut i
natten och möjligen fröjda en ensam förbigåendes
hjärta —; Geijer i den karaktäristiska ställningen med
händerna på ryggen, lutad mot dörrposten, allvarligt
diskuterande den Fryxellska broschyren med de båda
äldre sönerna och »stundom litet uppretad»... till dess
han plötsligt går bort till pianot och låter tonerna skölja
bort allt som icke passar tillsammans med julens ljusa
fridsstämning; — borta vid motsatta dörren den lilla
förtjusande gruppen af tre unga, lyckliga,
glädjestrålande människor, Agnes vid fästmannens arm och den
smärte, ljushårige kadetten, för hvilken lifvet i detta
ögonblick icke har ett enda bekymmer; — och fru
Anna-Lisa som stilla går och kommer under det att hon rörd
och glad låter blicken dröja än vid den ena, än vid den
andra af de kära gestalter som utgöra hennes värld!
Man ville ogärna vara denna tafla förutan då man
erinrar sig att detta verkligen är den sista julafton som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
