- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
327

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett smygande gift

32?

hjärta och sökte förklara hvarför det Fryxellska
angreppet träffat honom så mycket djupare, upprört honom
så mycket häftigare än något af de många föregående
som han burit med sällsynt och orubbadt jämnmod och
lugnt lämnat obesvarade. På åhöraren gjorde dessa
samtal ett outplånligt intryck och ännu som gammal
erinrade han sig dem med stark rörelse hvarje gång
någon klandrade Geijer — som ej sällan händt — för
den »öfverdrifna ömtålighet» han just gent öfver detta
angrepp lagt i dagen. Den som hört Geijer själf tala
därom, förstod hvad denna ömtålighet innebar och kunde
ej finna den öfverdrifven. — ... Han var van vid att
blifva anfallen, och hårda omdömen till och med från
gamla vänner och meningsfränder voro för honom ingen
nyhet. Men hans ärlighet som forskare, hans heder och
vederhäftighet som häfdatecknare hade dock ingen förut
ifrågasatt, huru mycket man än kritiserat hans politiska
åsikter och bestridt eller hånat de slutsatser till hvilka
han kommit. En enbart saklig och vetenskaplig kritik
skulle han kunnat lämna obesvarad, åtminstone tills
vidare. Men i detta angrepp fanns ett rent personligt
element som berörde hans personliga hederskänsla och
som — så kände han det åtminstone — kräfde ett
omedelbart bemötande, såvida icke en skef och falsk uppfattning
af hela hans lifsarbete, ett kränkande tvifvel på hans
redbarhet och obesticklighet både som människa och
historieskrifvare så småningom som ett smygande gift
skulle stjäla sig in i allmänna medvetandet och där
fortfarande verka i det fördolda — ja, kanske till sist
»kristalliseras till trosartikel», liksom så många andra
obevisade påståenden. På denna möjlighet förmådde han
alltjämt icke utan starkaste sinnesrörelse tänka — och
därför undvek han också helst att vidröra detta ämne i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free