Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Planer och förslag. Den blifvande reskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJETÅRAR
359
blicklig anklang, på samma gång som de hjärtevarma
Geijerska brefven framkallade lifligaste rörelse och
tacksamhet... »Mamma och Eva,» skrifver Adolf halft rörd,
halft skämtsam, »äro nu sedan en tid tyvärr så vana vid
att gråta och få nervattacker att de göra det vid minsta
anledning... Nu gräto de emellertid endast af glädje
öfver ditt söta bref och dina Föräldrars godhet och
vänlighet. och det gjorde dem, hoppas jag, bara godt...»
Man började genast afhandla resans praktiska detaljer,
hvilka vid denna tidpunkt erbjödo svårigheter hvarom
man i våra dagar ej kan göra sig en föreställning. Blotta
frågan huru Eva på bästa sätt skulle komma upp till
Stockholm för att där sluta sig till de blifvande reskamraterna,
kräfde oändliga öfverläggningar. Ensam kunde en ung
dam i hennes ställning naturligtvis ej företaga denna långa
och äfventyrliga färd. Adolf föreslog visserligen »till
och med» det oerhörda att hon från Örebro, dit hon
kunde få sällskap med släktingar, skulle »resa ensam på
ångbåten till Stockholm —» men äfven detta ansågs
vara ett alltför stort vågstycke. Om modern följde henne,
skulle å andra sidan dennas hemresa erbjuda samma
oöfverstigliga svårigheter; och ingen af bröderna, eljest
alltid hennes hängifna riddare, kunde just vid denna tid
lämna de viktiga landtbruksgöromål som kräfde de unga
husböndernas närvaro och öfverinseende... Länge
diskuterar man hit och dit utan att finna någon
tillfredsställande lösning på problemet. Gamle-grefven har
emellertid under tiden, berättar Adolf, setat »skenbart alldeles
försjunken i tidningsläsning» och »ej tyckts taga ringaste
notis» af det med hänsyn till honom med dämpade röster
förda samtalet. Men han har hört mer än någon anat
och därvid i tysthet haft sina egna tankar. Nu reser han
sig plötsligt, lägger ifrån sig tidningen och förklarar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
