Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Planer och förslag. Den blifvande reskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT GLÄDJEBUDSKAP 361
väsendet. Allt det där kan du lugnt öfverlämna åt henne.
— sådant har hon på sina fem fingrar, särskildt i de utländska
myntsorterna är hon spränglärd och det blir henne bara en
stor glädje om hon på det viset kan vara er till nytta, liksom
hon i alla afseenden är ovanligt praktisk, klok och förståndig
och road af att styra och ordna på alla vis ... Hur underligt
ordnar icke Försynen våra öden här i världen! — Ingen bättre
tidpunkt, inga gynnsammare omständigheter hade kunnat väljas
för att du och dina Föräldrar skulle göra de minas bekantskap.
Säkerligen är det också därför som sammanträffandet blifvit
så länge uppskjutet. Förr skulle det endast varit af
pligt-känsla, emedan det skulle så vara, som Föräldrarna mottagit
dig med välvilja och ömhet . . . Nu däremot, då de haft
tillfälle anställa jämförelser och sett huru långt ifrån det är att
alla unga flickor äro lika trofasta och rättänkande som du,
känna de ett verkligt behof af att komma dig närmare och
glädja sig åt att få kalla dig sin dotter . . . Det tyckes mig
verkligen som hade de sorgliga tilldragelserna vi nyss inom
släkten upplefvat gifvit dem en allvarlig läxa och visat dem
huru föga rikedom och alla mänskliga och världsliga
beräkningar förmå när det gäller att betrygga verklig lycka...
Kärlek, hopp och tro förbli -dock den enda fasta grunden
att bygga på — det är detta de nu ändtligen börja förstå . . .»
Med hvilken rörelse detta bref lästes i Uppsala är
ej svårt att föreställa sig. ... »Mamma och pappa äro så
öfverlyckliga åt denna sista post och åt allt hvad du
berättar att det gör mig godt i hjärtat att se dem
pappa riktigt lyser af glädje» — skrifver Agnes.
Kapitulationen var i själfva verket fullständig och alla de
sista årens skorrande missljud tycktes ändtligen på väg
att lösas i fullständig och välgörande samklang, om man
ock i Geijerska huset ännu med en viss oro motsåg
det första personliga sammanträffandet samt möjligen
en smula bäfvade vid tanken på den blifvande
reskamratens många fullkomligheter, hvilka af ryktet utmålats
med oroande färger. Eva Hamilton hörde till den käte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
