- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
369

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Sista veckorna i Uppsala. Smärtsamma afsked. Ett viktigt möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TANT BETTY

369

öfver att återfinna hos vännen! — Man skulle ej vilja
sakna ett enda ord i detta bref, ty därmed skulle man
också sakna ett drag i den bild af honom, sådan han
var vid denna tid, som man gärna vill äga så fullständig
som möjligt. Solnedgångens blida och klara ljus hvilar
öfver hvarje rad.

... Annandag påsk är Betty Löwenhjelm och hennes
dotter hela dagen hos Geijers; man läser Dahlgrens
»Wermländingarne» tillsammans och »både skrattar och
gråter» åt alla minnen från den gemensamma
hembygden som vid denna läsning framkallas. Några dagar
senare är det Agnes som tillbringar sin dag hos
Löwen-hjelms, där mor och dotter hjälpa henne med litet af
den »myckna sömnad» som måste medhinnas före resan.
... »Tant Betty och jag,» skrifver Agnes — »talade om
äktenskap — om kärlek — och om svartsjuka,
hvilken senare hon fann alldeles oförenlig med verklig
kärlek, hvars lycka bör ligga i att g i f v a, ej i att f o r d r a
... Hos Löwenhjelms är så ljufligt att vara. De äro
så verkligt lyckliga med hvarandra, så goda och
kärleksfulla — och den kära Tant Betty roar och intresserar
mig alltid mer än de allra flesta. Få äro så lifliga och
varma som hon och kanske ännu färre så rikt begåfvade.
Men framför allt vördar och älskar jag henne därför
att jag vet att hon lefvat och lidit som få med hjärtat
— den prägel det sätter på en människa kan af intet
annat uppvägas —!» ...

... Så växla bilderna dag från dag, men samma
vemodiga afskedsackord ljuda alltjämt som
ackompanjemang till dem alla. Stundom får tonen en ännu djupare,
mera gripande klang och de strängar som anslås ljuda
starkare till svar... Så den aftonen då Geijer nedlagt

24. — I solnedgången. ii.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free