- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
381

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Afresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN DYRBAR ERFARENHET

381

ej längre vara deras hem och endast som gäster skulle
de då för några dagar tillhöra den gamla kretsen innan
de drogo bort för alltid — och ett tidsskede med dem.

Det var således en visserligen lycklig, men ännu
blek och förgråten, af många stridiga sinnesrörelser
utmattad Agnes som Adolf ändtligen fick sluta i sina
armar då han nästan samtidigt med Geijers inträffade
i Stockholm. Men han förstod och älskade henne äfven
i denna stämning; och om detta möte kanske ej blef
fullt så jublande som de en gång drömt sig det lyckliga
slutkapitlet af deras på förvecklingar och konflikter rika
lilla roman, så skänkte det dem i stället en vida djupare
och varaktigare glädje. Ännu en gång fick Adolf med
sin trolofvade och hennes närmaste genomlefva en af
de upprörda, själsrannsakande perioder då äfven de som
känna hvarandra bäst stundom i hvarandras hjärtan få
läsa hvad de icke förut anat — den hemliga,
sympatiska skrift som endast i de stora sinnesrörelsernas ljus
blir synlig, men, en gång läst, aldrig förgätes. Detta
sammanträffande blef för de unga älskande en oförgätlig
och dyrbar erfarenhet; ty den skänkte dem den
oryggliga vissheten att de verkligen voro ett i hjärta och
tankar och att ingen skilsmässa kunde vara så smärtsam,
ingen saknad så stor att icke kärleken och dess
framtidshopp förmådde uppväga hvad som förlorats. Det var
säkerligen icke mindre ljuft för Agnes att känna huru
helt den älskades närvaro förmådde läka de sår som
afskedet från Uppsala lämnat i hennes hjärta, än för
Adolf att upptäcka huru mycket större förmåga att trösta
henne han verkligen ägde än han kanske i sin
anspråkslöshet vågat hoppas. Äfven för Geijer och hans hustru
blef åsynen af de båda ungas lycka en läkande
hjärte-balsam sådan de i denna afskedets stund väl behöfde;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free