Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Afresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DRÖMDA FRISTADEN
385
löfte» att återföra de digra banden fullskrifna. Att de
unga damerna samvetsgrant bemödat sig att hålla ord,
därom vittna vältaligt de ännu bibehållna urkunder med
hvilkas tillhjälp en intresserad eftervärld ännu dag för
dag kan följa deras spår genom Europa och konstatera
deras reseintryck under denna evigt minnesvärda
pilgrimsfärd. Men det blir — »en annan historia»...
... Det är en strålande vårdag öfver Stockholms
ström; vattnet glittrar i solen och måsarna sväfva
och dyka. Geijer och hans hustru stå tysta sida
vid sida; deras sista, tankfulla blick gäller troligen ej
de vinkande vännerna på stranden, utan det gamla
Operahuset, hvars karaktäristiska profil höjer sig mot
vårhimlen bortom Kungsträdgårdens knoppande lindar
... Däruppe, i direktörsvåningen, som baron Hamilton ej
själf bebor men ställt till Geijers disposition, blir det
alltså som de i höst, vid hemkomsten, skola reda sitt
nya hem. Den viktiga uppgörelsen har träffats under
dessa dagar; de ha varit däruppe tillsammans, tagit allt
i noga beskådande och öfvervägande samt fröjdat sig åt
det fria läget och den härliga utsikten. Hvilken idealisk
fristad för en lycklig ålderdom — hvilken oförliknelig
bostad för den som i stilla ro och stämningsfull
af-skildhet vill afsluta ett stort lifsarbete!... Hvar skulle
väl Sveriges Historia under Carlarne bättre kunna skrifvas
än just här — på denna historiska mark, i hjärtat af
Sveriges hufvudstad, vid bruset af Norrströms historiska
vågor, med Riksarkivet, där så många minnen hvila,
till närmaste granne, och Riddarholmskyrkan med dess
grafhvalf och sönderskjutna fanor inom synhåll!
Geijer tänker med tacksam rörelse på den hamn han
sålunda funnit och de fridfulla arbetsår som vänta honom
där. Afskedet från Uppsala har varit smärtsamt — så
25. — I solnedgången. ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
