Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
BAKON HAMILTON TALAR
stjernas, ärofulla dagar, Karlarnas bländande hjältesaga,
Sveriges stormaktstid — men, hvarför klaga däröfver!
Ej med lansar och svärd, ej med kulor och krut
vunnos nutidens viktigaste segrar — men väl på andens
slagfält, med snillets och lärdomens vapen, med konstens
och skönhetens betvingande makt — och på detta
område, vågade han påstå — på detta område kunde
Sverige ännu med stolthet räkna sig som en stormakt;
rustade med dessa vapen drogo därifrån ännu i dag
segrare och eröfrare ut att lägga världen för sina
fötter!... Hyllades kanske icke just i denna stund —
frågade han, och Geijer nickade gladt instämmande —
hyllades icke just i denna stund en ung svensk flicka,
en musernas och gracernas älskling, i Europas
hufvudstäder af tusenden, som den obestridda drottningen i
Sångens Rike? Var det kanske icke med svenska
toners makt, som Jenny Lind besegrat världen?
Och såg man icke — sporde han vidare — just nu,
här vid detta bord med glädje och stolthet midt ibland
sig en af de främste bland de segrare och eröfrare på
tankens slagfält, som ännu i våra dagar bidraga att göra
det svenska namnet kändt och äradt långt utom
Sveriges gränser? — Kunde icke Sverige vara stolt, då
det samtidigt sände sådana representanter att gästa det
land, för hvilket Gustaf Adolf kämpat och blödt? —
Och därför — han såg sig omkring i kretsen för att
öfverallt mötas af lysande eller tårfyllda blickar —
därför bad han nu sina gäster att gemensamt tömma ett
glas till dessa representanters ära, — för den gamle
skalden, forskaren och häfdatecknaren och för den unga
konstnärinnan — gudabenådade snillen båda och
sannerligen ingen ringa gåfva från ett litet folk till
mänskligheten !.,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
