Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DERAS SKÅL!»
17
...Deras skal, mitt herrskap! — En skäl, en
bottenskal för Erik Gustaf Geijer och för Jenny
Lind — för Sagan och Sången — af ålder de djupaste
och renaste tonerna på moder Sveas strängalek. Lefve
de!!! —»
Man jublar och hurrar och klingar och ler och
torkar sina ögon — Geijer är så rörd, att han blott kan
stamma några ord till svar och fru Anna-Lisa och Agnes
smälta i tårar. Därpå bryter man upp för att intaga
sitt kaffe på däck och njuta af den sommarljumma
majkvällens blida skönhet. Ännu dröjer det en stund innan
man kommer till Dalarö; och medan herrarna blossa
pä sina cigarrer, tala operachefen och Geijer förtroligt
med hvarandra om Jenny, om hvad de utländska
tidningarna nyss haft att förmäla om hennes lysande segrar
i Wien och Berlin och hela det glänsande triumftåg
genom Europa, hvarunder hon blifvit hyllad och firad
som knappast någon sångerska före henne. Och med
rörelse påminna de hvarandra om hennes plötsligt
bländande, vårfriska soluppgång för tio år sedan —
om hennes Alice och hennes Agat ha, banala
operagestalter, genomglödgade af hennes snilles låga och
i dess eld omsmälta till oförgätligt strålande urbilder
af allt hvad den ädlaste kvinnlighet har ljufvast, renast,
mest oskuldsfullt och mest majestätiskt — om hennes
underbara förmåga att i en blick, en rörelse, ett enda
tonfall inlägga något som verkade som en
uppenbarelse och för alltid gaf ny klang och skönhet åt
det redan ofta hörda och sedda —. De berätta
anekdoter från hennes första debut och från hennes senare
utvecklingsdagar och diskutera med konstnärens och
kännarens intresse detaljer af hennes spel, frasering och
tonbildning — och de undra båda, vemodigt hufvud-
"2. — I solnedgången. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
