Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»BLIDA BÖLJOR»
21
en dröm, vänder sig hastigt om och ser sig öfverraskad
och tvekande omkring i kretsen. Men hon möter endast
vänliga och bedjande blickar — och då hon till sist
ser på Geijer, nickar han stilla till svar på hennes stumma
fråga och säger sakta:
»Ja, gör du det, mitt Socker — gör du det!»
Hon står några ögonblick tvekande, samlar sig därpå
och börjar —. Rösten ljuder litet svag i det fria, men
klockren och ljuf som alltid:
— »Blida böljor, blida böljor —
Hittills, hittills gynnsam var
Eder solbeglänsta stråt —
Milda vindar, milda vindar,
Tack! — I fyllden lyckosamt
Seglen i min lefnads båt . . .»
Tonernas stigande och fallande rytm verka som
en vaggsång; det är hafvet själf, spegellugnt och
pärlemorskiftande i solnedgången, som hviskar till orofyllda
människohjärtan om en frid, som på jorden blott då
och då i några sällsynta, snart försvinnande ögonblick
blir den förunnad — Månne blott för att skänka ny
styrka att möta de stormar, som ännu måste
genomkämpas, innan den slutliga hamnen uppnås? —
Tonarten växlar, och den milda stämman får en mörkare
klang, då sångerskan fortsätter:
— »Böljan brusar långt ifrån —
Stormen lyfter vingen —
Ack! Hal som böljan, snabb som vinden
Lyckan är af mänskors dagar —
— Lifvets Herre!
Gif mig ett ödmjukt, troget hjerta!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
