Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
BETYDELSEFULLA HÅGKOMSTER
»Minnen» och från många liknande samtal, lyssnar
hon alltid ånyo lika ifrigt och uppmärksamt; ty huru
oändligt mycket mer har han icke att berätta än han
fästat pà papperet, huru många nya iakttagelser, tankar
och idéförbindelser ge icke för hvar gång nytt lif åt
det välkända och ofta hörda! — Ännu en gång skildrar
han, så lifligt att den lyssnande ser det hela för sig
som en tafla, den underbara sommarmorgon för nära
fyrtio år sedan, då han från den engelska »pakettens»
däck, medan den i soluppgången af en roddbåt
bogserades fram mellan en i stiltjen orörlig flottilj af alla
nationers fartyg, för första gången framför sig såg
»vattnet utan strand» — det öppna hafvet, spegelblankt,
opalskiftande, som det varit denna afton, med svenska
kustens sista försvinnande skär »hängande i luften», som
en blekblå hägring vid östra horisonten. Ett mäktigt,
hittills oanadt intryck, en oförgätlig syn för den bland
berg och skog födde och uppvuxne ynglingen! — Ännu
erinrar han sig, hur hjärtat vidgades därvid och bröstet
ville sprängas vid den plötsliga förnimmelsen af att
oändliga, hittills okända rymder i denna stund öppnade
sig, ej blott för hans lekamliga, utan i ännu högre grad
för hans inre syn. Hur viktig, hur öfver all tanke och
förväntan betydelsefull för hela hans lifs riktning skulle
ej denna resa blifva — föranledd, som den nästan
tycktes vara av en blott tillfällighet och anträdd ej utan
hemligt beklagande af att ödet —, då det verkligen
förunnade honom en blick ut i den större världen utom
fosterlandets gränser — ej tillåtit honom att ställa färden
söderut till de vetandets och kulturens källor, där svenska
ynglingar af ålder varit vana att släcka sin törst —
Italien, Tyskland, Frankrike —! Hvad näring kunde väl
en ung Uppsalamagister, Rousseaus och Kants, Fichtes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
