Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
SYRENER
tjusande erfarenhet. I själfva verket var det ej först i
Hamburg som Våren plötsligt slöt de öfverraskade
svenska resenärerna i sin vidöppna, doftande famn; hon
kom dem i sin mest intagande gestalt till mötes redan
den strålande morgonstund då man just i soluppgången,
med alla nattens fasor och vedermödor bakom sig,
anlände till Travemünde, hvarifrån färden landvägen
skulle fortsättas till Lübeck.
... »Den första vederqvickelse» — skref fru
Anna-Lisa senare på denna minnesrika ankomstdag — »som
vi erforo, då vi tidigt i morse efter alla utståndna qval
matta och dufna uppstego från våra plågoläger, var
ett ofantligt fång stora friska utslagna röda och hvita
syrener, ännu helt våta af dagg, som E. Gustaf kastade
ned till oss genom takfenstret i vår Salon ... Det var
medicin som dugde! — Flickorna skreko af glädje, alla
ledsamma hågkomster voro med ens som bortstrukna ur
våra sinnen och medan vi i fulla drag inandades den
ljufva doften, klädde vi oss skyndsamt för att så fort
som möjligt komma upp på däck — all mattighet var
som bortblåst!» ...
Hvem kan undra om intrycket af denna vårfriska
morgonhälsning förblef djupt och outplånligt? — Agnes
Geijer skulle minnas den så länge hon lefde och mer
än en gång, leende med tårar i ögonen, upprepa att
doften af syrener allt sedan dess ovillkorligen förde till
henne liksom en förnimmelse af huru själen måste vara
till mods, då den efter genomkämpade stormar ändtligen
erfar första aningen om himmelens salighet. — Och till
sin Adolf skref hon:
. . . »Här stod Våren på stranden och tog emot oss med
öppna armar ... Du k a n ej föreställa dig, min Adolf, hvilken
underbar känsla det var att komma så hufvudstupa in i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
