Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMMARNES VÄRLD
43
höga, genombrutna trappgaflar, röda tegelmurar,
skulpterade portaler och framspringande burspråk ... Hur
främmande och underbart, hur fantastiskt och hänförande
för ögon, hittills vanda endast vid Uppsalas små vänliga
trähus eller de dåtida Stockholmsgatornas slätstrukna
smàstadsaktiga banalitet! — Vågade man tro sina sinnen,
drömde man eller var man vaken, då man sålunda som
genom ett trollslag såg sig förflyttad midt in i den
romantikens och de tjusande möjligheternas äfventyrliga
värld, som man hittills blott dunkelt skådat med fantasiens
ögon under oförgätliga timmar, bortdrömda i sällskap
med Jean Paul eller Fouqué, Hoffmann, Walter Scott
eller Victor Hugo? — Och kände man sig icke i själfva
verket snarare som medspelare i en romantisk opera
än som en vanlig, alldaglig resande, då man ur de trånga
gatornas virrvarr plötsligt trädde ut på den fria,
oförgätligt sköna plats, inramad af Rådhusets tornspiror och
arkader, där Mariakyrkans majestätiska fasad och höga,
spetsiga torn i fonden aftecknade sig mot en turkosblå
vårhimmel, omsvärmad af hvitskimrande dufvor och
kringfluten af klockornas djupa, dallrande metallklang?
I denna omgifning, på denna oförlikneliga skådebana
föreföll det — åtminstone tyckte Agnes så — nästan
lika onaturligt och vanhelgande att utbyta alldagliga
ord och tankar som det skulle varit naturligt att i sång,
med stora dramatiska gester, ge uttryck åt det
obeskrifliga, som fyllde ens själ och ej hade något med
hvardagslifvet att skaffa ...
... Och hvilken stämning inne i själfva kyrkan
sedan. Målade fönster, glittrande som ädelstenar i
solskenet, snidade korbänkar, praktfulla epitafier,
minnesmärken och konstverk i oändlighet, vittnande om den
pietet, hvarmed en rik och gammal stad i århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
