Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 I MARIAKYRKAN
sista toner förklingat. Nu återstår att göra sin plikt som
uppmärksam och vetgirig turist - en uppgift, hvilken
man, som bekant, den tiden tog betydligt allvarligare
än nu, då snart sagdt hvarje vrå af den civiliserade
världen genom hundratals beskrifningar, genom
snapshots, vykort och biografföreställningar blifvit allmän
egendom och så ända till banalitet välbekant att den ej
erbjuder några öfverraskningar ens för den, som i
verkligheten knappast kommit utom den egna knuten. För
sextio år sedan var ännu hvarje längre resa en
upptäcktsfärd, och man reste så att säga ej blott för egen
räkning utan äfven för de mindre lyckligt lottade
hemmavarandes, åt hvilka man gärna borde hemföra en rik
skörd af oskattbara iakttagelser från en främmande och
okänd värld. Så bildade, intelligenta och belästa unga
damer som Eva Hamilton och Agnes Geijer voro
tvifvelsutan bättre rustade än de flesta att i detta afseende
motsvara alla billiga fordringar — och att de ej lämnade
någon möda ospard, därom bära Dagböckernas flitiga
anteckningar vältaligt vittnesbörd än i dag.
... Naturligt nog, då man redan befinner sig på
ort och ställe, börjar man sina studier med Mariakyrkan,
ehuru tiden tyvärr endast medgifver en jämförelsevis
flyktig öfverblick af alla dess oräkneliga konstskattei
och minnesmärken, för hvilka den välvillige
kyrkvaktaren med flödande och talför tunga omständligt
redogör. Man beundrar vederbörligen det praktfulla
högaltaret — till sin totalverkan så egendomligt
påminnande om Uppsaladomens, att Agnes känner sig »nästan
litet rörd» däraf — det underbara astronomiska uret
med dess många sinnrika anordningar, de skulpterade
och målade altarskåpen, de präktiga, konstrikt snidade
korstolarna och oändligt mycket annat samt noterar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
