Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 MINNEN OCH SYNER
den unga vältalighet, som längre fram skulle visa sig
i stånd att försätta berg, värja sin frihet, rentvå sig från
den nesliga anklagelsen att ha brutit tro och lofven
samt om möjligt vinna värdefulla bundsförvanter? —
Hur lefvande ser man honom icke för sig mot ekväggens
mörka sniderier —, ljuslätt och fager, med
sammetsbaretten käckt på sned öfver den tvärklippta, lingula
luggen och de ljungande klarblå ögonen, — »en ädel,
däjelig, förståndig, rask ung man, af Gud uppväckt att
frälsa Fäderneslandet» — citerar Geijer med något af
fadersglädje i tonen, rörd och varm vid tanken på sin
unge hjälte... Och hvilken tjuskraft, — frågar han —
hvilken betvingande segervisshet måste ej hafva utstrålat
från denne yngling, den förrymde fången, den unge
okände landsflyktige svenske adelsmannen, då han med
blotta makten af sin personlighet så kunde påverka di^
världskloke, sluge och mångförfarna män, som i den
stunden höllo hans och Sveriges öden i sina händer?...
Hans rättvisa sak, det förräderi, som öfvats mot honom —
hvad frågade de efter det — hvad vägde väl sådant
på krämarvågen? — Men den unge mannen själf —
här var skenbarligen en kraft för framsynta och praktiska
män att taga vara på, en möjligen afsevärd insats i
det stora spel om kronor och spiror hvars trådar så ofta
sammanlöpte i Hanseförbundets hemliga rådskamrar...
De mäktige männen, Lübecks borgmästare och rådsherrar
mönstra förstulet, med kloka, genomträngande blickar,
den unge svenske äfventyraren, stryka sina skägg och
hviska sakta med hvarandra, medan han talar... Kung
Kristian tror man icke mer än jämnt — hvad uppsåt har
icke han nyligen röjt att förtrycka de vendiska städerna
och förgripa sig på deras fri- och rättigheter? — Och
hvad mer torde man icke kunna vänta sig, då han nu äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
