Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
PÅ UPPTÄCKTSFÄRD
— ty har man icke redan tusen gånger hört dem i
drömmen — ? verka de som uppenbarelser af en ny
värld, där man dock känner sig förunderligt hemmastadd
- de romantiska drömmarnas värld, underbart
kristalliserad till påtaglig verklighet och på samma gång historien
själf, framställd i lefvande bild ... Det är också något
af drömmens lyckliga och ansvarslösa drifvande med
strömmen i det sätt hvarpå Geijer och hans båda flickor
fru Anna-Lisa har, som hon själf erkänner, blifvit
»så starkt tagen» af rådhuset och alla dess fosterländska
minnen, att hon måste återvända till hotellet för att
hvila ut före middagen — under de återstående timmarna
planlöst och på måfå genomströfva den gamla staden,
»fråssande» på spetsiga trappgaflar, skulpterade portaler,
med terracottafriser sirade husfasader eller pittoreska
gatuperspektiv samt utan annat mål än att med fulla
drag dricka sig otörstiga ur den flod af nya och
förtjusande intryck som från alla håll väller dem till mötes.
Att upptäcktsfärden plötsligt slutar i en återvändsgränd,
bör knappast förvåna, det plägar ju vanligen gå så i
drömmen. Icke utan oro måste man emellertid slutligen
erkänna att man grundligt .gått vilse i denna labyrint
af ålderdomliga gator och gränder och att man egentligen
icke alls vet, hur man skall taga sig hem igen till fru
Anna-Lisa och den väntande hotellmiddagen. Men de
vänliga makter som alltjämt i tysthet ledt de sorglösa
resenärernas steg förneka sig icke heller denna gång —
ty hvad kan väl vara mera förtjusande, hvad mera
passande i stil och stämning än just den lilla solbelysta
medeltidsvrå, där vägen helt plötsligt och öfverraskande
slutar? Inklämd mellan röda, vittrade, af murgrön och
vildvin öfvervuxna tegelstensmurar ligger en för alla
vindar skyddad trädgårdstäppa, skuggad .af nylöfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
