Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ankomst till Hamburg. En orolig Natt och ett ljufligt Uppvaknande. Liljekonvalje och Syrener. Toilettbestyr. Grefve Wrangel. »Notabla Resande». I Rainvilles Garten. Näktergalen. Booths Blumengarten. Visit hos grefve Wrangels. Teaterbesök. »Alla Damers Älskling». Mrs Brunton. D:r Lappenberg. Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»mina små knösar»
73
det. Jag är fullkomligt enchanterad af denna fläck af
jorden!... Få se hvad jag framdeles kan få skåda som är så
eget vackert och herrligt som detta... Vi voro alla så
förtjusta, att jag verkeligen måste bedja grefve Wrangel ej
alldeles tröttna på våra ständiga utrop. — Han var dock nog
god att tycka det var roligt se och höra vår glädje . . .
Hemvägen togs utmed Elben förbi de gudomligaste landtställen —
det är ej värdt söka omtala hvilket intryck hela tiden af
blomsterdoft och näktergalssång 1» .. .
I icke mindre hänförda ordalag skildrar Agnes sina
intryck från samma oförgätliga utflykt:
.. . »Allt var så underbart vackert och herrligt, att jag
bara oupphörligt ville gråta af glädje öfver Guds godhet, som
gifvit mig denna sommar så helt till skänks... Booths
trädgårdar och drifhus voro alldeles öfverväldigande — en
sädan massa blommor tillsammans hade jag aldrig kunnat
drömma om . . . Det är en förtjusande känsla att komma in
i ett sådant växthus — den varma, smekande milda atmosfären,
alldeles genomdränkt af vällukter, ger en en sensation alldeles
som då man är mycket ung och litet kär!!... Der
voro bl. a. hela glashus fulla med Ericor i alla möjliga färger,
former och storlekar; en underbart skön med stora hvita klockor,
ur hvilka tittade som bruna ljufliga ögon är det vackraste jag
minnes derfrån . . . Det sista vi sågo innehöll blott
sydamerikanska och brasilianska växter — det var som man blifvit
förflyttad till en helt annan verldsdel, träd och blommor, allt
hade ett så främmande utseende, vattenbassiner, hvari stora
vattenväxter frodades, gingo rundt omkring alla väggar och
från i taket anbrakta trädstammar hängde hundratals O
r-c h i d c e r, hvilkas underbara blommor med de mest
fantastiska former och färger bildade ett brokigt spetsdraperi öfver
ens hufvud . . . Ack, hur jag tänkte på mina små kära
blomster-vurmar, mina små K n ö s a r, derhemma i Upsala, hvad
jag önskade att de åtminstone en gång i sitt lif fått skåda
något sådant som detta! — Ack, hvem är väl jag, hvarmed
har jag förtjenat att vara så oändligt lycklig, att få se och
höra så mycket skönt, då så många andra vore så mycket
bättre värda att få det?»...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
