Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en räddande ängel
80
några dagar förr eller senare till Schlangenbad, kommer ju
egentligen precis på ett ut . . . Till Hannover kommo vi
kl. 9 på qvällen i fullkomligt mörker. Här skulle man nu
taga reda på sina reseffekter — men det var lättare sagdt än
gjordt. Hela ressällskapet föstes som en fårskock in i ett
slags ohyggligt, half mörkt skjul, der man vid en barrière
skulle förevisa det bevis man fått vid afresan — och här
genomlefde vi verkligen några högst otrefliga ögonblick. —
Trängseln var förfärlig, man skrek, man hojtade, man
knuffades, och stackars Pappa, fullkomligt ovan vid detta sätt
att resa, blef totalt konfys och yr i hufvudet och kunde
naturligtvis i hastigheten hvarken få reda på beviset eller
sakerna, medan vi fruntimmer stodo hjelplöst fastklämda mot
en vägg. . . Det var en förtviflad situation, men just då
nöden var som värst, uppdök plötsligt framför oss ur
mensko-vimlet vår lille välvillige Aachen-bekant som en räddande
engel — ställde i en handvändning allt till rätta, skaffade en
vagn och kröp in i densamma tillsammans med oss, hvarpå
det direkte bar af till posten, der platser beställdes i
Diligensen, som skulle afgå kl. 11. Först på återvägen till
hoteUet kom det till förklaringar och presentationer. Man
utbytte visitkort, skyddsengeln afslöjade sig som ’Julius
Pastor, Fabrikant aus Aachen’ och Pappa
introducerade sig som ’Professor Geijer aus Upsala mit
F a m i 1 i e’, hvilket ytterligare tycktes öka den oförklarliga
välvilja hvarmed den gode mannen redan från första stunden
blott för våra ärliga ansiktens skull omfattat oss och som
verkligen öfvergår all föreställning. — Eva och jag ha i all
tysthet döpt honom till ’Il Pastor Fido’ — och det
namnet gör han sannerligen skäl för. Med honom superade vi
på ett hotell i en stor sal briljant upplyst af gas och med
speglar, förgyllningar och röda draperier — men det var
också allt hvad vi sågo af Hannover, ty redan kl. 11 afgick
som sagdt Schnellposten . . . Vår alltid lika englalike Pastor
Fido ställde genast om att Mamma, jag och Eva fingo sitta
ensamma tillsammans i coupén — och snart bar det af i natt
och mörker, okända öden tillmötes . . .»
Färden, som gick genom natt och dag och varade
mer än tvenne dygn med endast de kortaste uppehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
