Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
f.k dramatisk episod
för hästombyten och intagande af nödiga måltider, blef
ansträngande nog, men förljufvades af åtskilliga såväl
romantiska som humoristiska episoder i den ur tidens
romaner och reseskildringar välkända stilen. Den utan
jämförelse mest dramatiska inträffade redan då man i
»arla morgonstund», trött, olustig och genomskakad efter
en natt, tillbragt »mellan sofvande och vakande»
anlände till Min den, där frukost skulle intagas och
ombyte af vagn äga rum. Vi lämna ordet åt Agnes:
. . . »Då vi stego ur vagnen vid posthuset, stod der på
trappan en ståtlig, ytterst elegant klädd herre, som
uppmärksamt betraktade oss. Då han hörde oss tala, kom han genast
fram, lyfte artigt på hatten och frågade på danska, om vi
voro svenskar samt uttryckte derpå sin glädje öfver
ressällskapet, då äfven han var på väg till Cöln och Aachen — —
’Undskyld, men maa jeg spöre deres Navn?’ — ’Geijer —
från Upsala!’ — — Stor scènell — Med en dramatisk
geste, vältaligt uttryckande den ytterligaste häpnad och glädje,
tog han tre steg tillbaka, tre steg fram, störtade sig derpå
öfver Pappa som stod der i sin oskuld, intet anande, grep
hans hand och gjorde ett halft knäfall — ’Oh Gus —!!!’ —
(danskt d ungefär som engelskt th) — ’Hvis jeg vovede,
vilde jeg kysse deres Haandü’ — hvilket han också i blinken
gjorde, utan att afvakta vidare tillåtelse. ’Er det sant, er
det muligt, att jeg virkelig skuer den store Geijer?!’
. .. Pappas min, hans fullkomligt förstelnande häpnad öfver
denna för honom lika oväntade som oförklarliga hyllning,
var en syn för gudar. . . Det dröjde en lång stund, innan
ett ljus gick upp för honom, och han fattade, att det var
menadt som en hyllning åt hans vetenskapliga renommée,
ehuru den entusiastiske herrn alltjemt med flödande tunga
uttömde sig i utrop och förklaringar. . . Det var, fingo vi
ändtligen klart för oss, ingen mer eller mindre än den mycket
omtalade Balettmästaren Bournonville från Köpenhamn — och
aldrig i mitt lif har jag sett ett par mer danslustiga ben. I
sitt hjertas fröjd öfver sammanträffandet utförde han liksom
ofrivilligt och omedvetet alltjemt de elegantaste entrechats och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
