Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett pittoreskt sällskap
93
just tyckes utmärka den s. k. slumpen —: Den talträngde
balettmästaren med sina dramatiska gester och sina
ofrivilliga entrechats, den unga, mörkögda dansösen
med sin duenna, den väl villige »Pastor Fido», den
smörgåsätande fransyskan, den vackra, värdiga fru
Anna-Lisa, de båda söta skrattlystna flickorna i sin nya
Hamburgerelegans och de båda unga diplomaterna —
alla grupperade kring den gamle, svenske professorn,
som ännu, trots de fyllda sextiotre åren, är hvad han
själf kallat sig, »en ungdomsnarr ined grånade hår»,
liflig och lättrörd, djupsinnig och naiv, barnsligt road
och skenbart helt uppgående i stundens stämning, men
dock med blicken ständigt spanande mot de fjärran
höjder bakom hvilka han anar sitt mål, en gestalt,
hjärtevinnande och älskvärd som få, icke minst genom
sin fullkomliga omedvetenhet om den ställning han,
tack vare sitt »europeiska renommée», kommit att intaga
som det lilla sällskapets naturliga medelpunkt. Han kan
blott, som Agnes berättar, »aldrig nog förvåna sig»
öfver all den välvilja och tjänstvillighet som bevisas
honom och tröttnar ej att, rörd och glad, för de sina
utbreda sig öfver denna bekräftelse på hans
älsklingssats: att det dock i världen finns oändligt mycket mera
godhet, finkänslighet och vänlighet, än människor i
allmänhet vilja tro eller erkänna... Se nu blott, säger
han, till exempel på denne konduktör, ölstinn, blånäst,
hes och dryg vid första påseendet, med ett ord, föga
tilltalande, och dock, hvilken hedersman, hvilket hjärta
af guld, då man fått tid att lära känna honom!
Hvilken uppmärksamhet, hvilken välvilja, hvilken
tjänstaktighet mot en gammal man, en fullkomlig främling,
en tillfällig anspråkslös resande, hvars uppträdande
omöjligt ens kan väcka tanken på något exceptionellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
