Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
afsked
i form af Trinkgeld vid resans slut? — Kan man väl
tänka sig något vackrare, något mer vittnande om
medfödd hjärtegodhet och själsadel? — Och öfver hufvud
taget — hvilken samling af sällsynt älskvärda och
präktiga människor, alla dessa tillfälliga reskamrater!
Hvem kan väl annat än tänka högt om mänskligheten,
då man gör sådana erfarenheter?...
Det var med saknad, nästan med tårar, som man
slutligen på tredje resdagens eftermiddag sade hvarandra
farväl vid posthuset i Köln — dock ej utan förhoppning
att åter träffas i Aachen, dit öfriga resenärer omedelbart
fortsatte färden, medan Geijers stannade öfver ett par
dagar i Köln för att bese staden, njuta af en välbehöflig
hvila — »och icke minst» meddelar fru Anna-Lisa redan
samma kväll svägerskan Sophie »för att ändteligen få
tvätta oss rena, hvilket var en sann délice efter att
så länge varit utan hvarje spår af toilettagrementer. Vi
ha nu,» fortsätter hon, »sannerligen försökt på hvad
vi tåla vid; två nätters och dagars oaflåtligt resande
är intet narri, det kan jag försäkra Eder, mina kära vänner
— men Gudskelof, det gick bra, och nu äro vi här,
friska och glada, och känna oss alla redan helt
restaurerade... E. Gustaf mår, Gud vare lof, alltjemt
förträffligt, är rask som en yngling och i ständig rörelse
hvilket ej tyckes fatiguera honom det allra bittersta,
tvärtom, han ser friskare ut an han gjort på många år
och ehuru han magrat, tyckes detta endast bekomma
honom väl. Visserligen,» tillägger den moderliga
skyddsanden, med en liten suck öfver sitt älskade stora barn,
ej alltid så villig att lyssna till den mognade
erfarenhetens röst som man skulle önska — »visserligen måste
jag erkänna, att vi allt ibland råka litet i strid vid dessa
yppiga tabled’höter med deras .sju à åtta rätter, vis-à-vis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
