Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
ett kärt återseende
enligt sitt eget bevarade vittnesbörd, känt sig lifligt
tilltalad af den intressante unge domkyrkokaplanen, —
den vanlige så difficile Lindblad hade funnit honom
sympatisk, man hade ätit middag tillsammans, druckit
skålar både i rhenvin och champagne, musicerat och
resonerat om konst och litteratur — den unge prästen
erkände sig själf med klädsam blygsamhet vara en
smula poet och skänkte Geijer vid afskedet ett litet
häfte samlade dikter — kort sagdt, man hade skilts som
verkliga vänner, och då vänliga makter nu så oförmodadt
än en gång fört Geijer till Köln, hade han hoppats få
hemföra hälsningar till de forna reskamraterna.
Efterforskningar, möjligen ej anställda i rätt riktning, hade
dock ej ledt till önskat resultat; ingen tycktes numera
i Köln känna d:r Wilhelm Smets och ingen kunde
meddela något om hans nuvarande vistelseort eller om
han öfver hufvud taget längre fanns i lifvet. Han syntes
vara spårlöst försvunnen och Geijer hade redan med
saknad uppgifvit hvarje tanke på ett återseende — då
den efterspanade en vacker morgon själf plötsligt trädde
in i rummet, en smula tveksam och oviss om att blifva
igenkänd af den numera så berömde svenske professorn,
men dock alltför ifrig att få förnya en oförgätlig
bekantskap, för att ej göra sig påmint. Sedan flera år bosatt
i Aachen hade han af en tillfällighet kommit till Köln
för att bevista den stora kyrkofesten, i tidningen läst
en notis om »den berömde» professor Geijers vistelse
i staden och genast skyndat att uppsöka honom.
Mottagandet torde vida hafva öfverträffat hans blygsamma
förväntningar; man hälsade honom som en gammal vän
och de timmar man sedan tillbragte i hvarandras sällskap
voro troligen för honom icke mindre »oblandadt
angenäma» än för hans älskvärda värdfolk... »Han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
