Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
»roligt, roligt!»
dag för att träffa Arndt — sedan direkte på
Schlangen-bad ... Jag vill ej neka att jag ibland just liksom litet
längtar till stillheten och hvilan der, hvilka jag ock
hoppas måtte blifva en liten hvila för Cassan som
nog behöfves, ty det går åt rent hiskeligt med penningar,
då man reser, och i Aachen blir visst bra dyrt...
Men E. Gustaf gläder sig nu så alldeles obeskrifligt åt
detta att jag ej vill på något sätt lägga mig deremot —
Gud vet när han eljest får höra en sådan musik, och
dertill träffa Mendelsohn och Jenny Lind samt se h e n n e
nu som hela Tysklands förtjusning och afgud — och
dertill mina musikaliska flickors glädje vid allt detta!
Ja, nog får också j a g bra roligt, det är visst och sannt —
men det har jag förstås ej tagit med i beräkningen ...
Ack, hvad högre skulle jag väl önska, än att L i n d b 1 a d
också mötte oss der! — Det skulle vara något för
honom det! — Huruväl unnade jag icke honom detta
till lön för all den rena glädje han med sin musik så
ofta förskaffat mig!... Helsa honom oändeligen från
oss alla och säg honom, att hos Bruntons i Hamburg
väckte Agnes verkelig entousiasme med hans sånger! —»
- »Ack, om vi hade Er med!» — det är och blir
dock alltid till sist refrängen, den ständigt återkommande.
Man var så van att i obegränsad förtrolighet dela alla
lifvets anrättningar, de söta som de bittra, med
hvarandra, att intet ville smaka fullt som det borde då man
måste njuta det ensam. — Ack, om blott Adolf, om
Malla, om Lindblad, om de små Knösarna, om den kära
svägerskan Sofie dock vore med, kunde se, höra, glädjas
åt allt detta! — Då först skulle allt få sin rätta krydda! —
Men »roligt, roligt, Roligt» är det i alla fall!! —
Och ännu roligare skulle det blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
