Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lyckans Gudinna. Det dolda Sammanhanget. Öfverraskningar. Ankomst till Aachen. Geijer går sina egna Vägar. Aachen i feststämning. Jenny Lind-febern. Ett program. Oemotståndligt. »Die Lind». En oväntad Syn. »Geijer!» —. Ett romantiskt Intermezzo. På Hotellet. En strålande Uppenbarelse. Förtrollerskan. Porträtten. Konsten och Konstnärer. Människan. Ett Diorama. Grefve Wachtmeister. På Repetitionen. Mendelssohn som Anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 ANKOMST TILL AACHEN
därefter »med obeskrifliga känslor» passerat åtskilliga
»kolmörka tunnlar, i hemskhet öfverträffande allt hvad
man kunnat föreställa sig» — andra mindre obehag att
förtiga. Alla dystra intryck skingrades emellertid vid
åsynen af det solbelysta och festprydda Aachens »ljusa,
breda, välbyggda gator, nästan paradisiska i
jemförelse med det intressanta men alldeles grufligt
smutsiga och svarta Cöln»... och ersattes af den gladaste
feststämning, då det lilla sällskapet vid ankomsten till
Hotel Zur Kaiserkrone, tack ■ vare den trofaste Pastor
Fidos omsorger och rekommendationer, genast fann sig
mottaget som ärade och väntade gäster, samt inom kort
installerade i rum »så vackra, luftiga och hemtrefliga,
att man ej kunde önska sig något bättre...»
Damerna, ännu något öfveransträngda af
Kölner-vistelsens hejdlösa frosseri på »Sehenswürdigkeiten» och
upplyftande sensationer, förklarade sig helst vilja
tillbringa aftonen i stillhet. Man gladde sig åt att i ro
få packa upp, ordna sina toiletter för de stundande
festdagarna och — icke minst — i de på sista tiden
oundvikligen något försummade Dagböckerna få införa
allt det myckna man sett och inhämtat samt naturligen
äfven ansåg sig skyldig att för all framtid ihågkomma.
Man gjorde sig det alltså bekvämt, beställde upp té,
samt beredde sig, ljufligt själfsvåldig i lösa hvita
pei-gnoarer eller mjuka morgonrockar, på några fridfullt
njutningsrika timmar utan alla sinnesrörelser, den
lämpligaste inledningen till de nästan öfverväldigande
själs-njutningar som man visste, att de följande dagarna
skulle medföra ... Hur obeskrifligt välgörande, hur rent
af nödvändigt — yrkar fru Anna-Lisa med beveklig
vältalighet — skulle icke en sådan hvila vara äfven för
Erik Gustaf! — Hur skönt att efter de sista dagarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
