Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lyckans Gudinna. Det dolda Sammanhanget. Öfverraskningar. Ankomst till Aachen. Geijer går sina egna Vägar. Aachen i feststämning. Jenny Lind-febern. Ett program. Oemotståndligt. »Die Lind». En oväntad Syn. »Geijer!» —. Ett romantiskt Intermezzo. På Hotellet. En strålande Uppenbarelse. Förtrollerskan. Porträtten. Konsten och Konstnärer. Människan. Ett Diorama. Grefve Wachtmeister. På Repetitionen. Mendelssohn som Anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett löfte
121
Prat, jag säger bara att jag inte sjunger, om jag inte
får biljetter åt er... Seså, den saken är afgjord, jag
skickar upp dem i morgon!...» Geijer frågar efter
Mendelssohn ... »Mendelssohn, ja, farbror Erik Gustaf,
han är en engel... Naturligtvis måste han träffa er!...
Ja, vi komma väl upp hit någon stund, då det passar
sig, och sjunga och spela för er så mycket ni orka
höra —!—»
Och med detta helt vårdslöst framkastade löfte om
en enastående konstnjutning tar hon ändtligen afsked,
kysser ännu i dörren på fingret och rullar bort i
markisinnan de Sassenays länge väntande ekipage,
medan de kvarlämnade, liksom plötsligt uppvaknande,
dra djupt efter andan och se på hvarandra med något
af den känsla, man erfar, då ridån går ner efter ett
fängslande, bländande skådespel.
— Och då Agnes senare i bref och Dagbok skildrar
återseendet, måste hon oförbehållsamt erkänna, att
Jenny är mer bedårande än någonsin... »En
troll-packa är och blir hon!... Ty det är ej möjligt att
se och höra och vara tillsammans med henne utan
att bli förhexad, betagen, fullkomligt förälskad i henne
om och om igen...» Äfven till det yttre finner man
henne förskönad, »i hög grad embellerad», ehuru man
knappast kan säga hvari förändringen egentligen består.
Den lilla teaterråttan, den i trånga och torftiga
förhållanden uppvuxna Stockholmsflickan mognar allt mer till
kvinna och konstnärinna; — och den andliga
utvecklingen trycker för hvarje år allt tydligare sin prägel
äfven på ansikte och gestalt. I detta fall har äfven
eftervärlden i själfva verket det förträffligaste
åskådningsmateriel att hålla sig till — ty en enda blick på
Södermarks båda porträtt, det från 1843 och det från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
