Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lyckans Gudinna. Det dolda Sammanhanget. Öfverraskningar. Ankomst till Aachen. Geijer går sina egna Vägar. Aachen i feststämning. Jenny Lind-febern. Ett program. Oemotståndligt. »Die Lind». En oväntad Syn. »Geijer!» —. Ett romantiskt Intermezzo. På Hotellet. En strålande Uppenbarelse. Förtrollerskan. Porträtten. Konsten och Konstnärer. Människan. Ett Diorama. Grefve Wachtmeister. På Repetitionen. Mendelssohn som Anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
på repetitionen
repetitionen aflägga det öfverenskomna besöket hos
Jenny i hennes tillfälliga bostad. Om detta besök och
hvad som därpå följde skrifver Agnes:
. . . »Marquis de Sassenay bor i ett magnifikt palais vid
stadens vackraste gata, Teaterstrasse . . . Jenny kom genast,
så fort man anmält oss, nedstörtande för trappan med öppna
armar, följd af grefve Wachtmeister, samt bad oss stiga in
i Biblioteket på nedre botten, där vi kunde vara ostörda . . .
Hon var oändligt söt och vänlig samt sade, att Mendelsohn var
ytterst ifrig att få träffa Pappa samt att de redan kommit
öfverens att komma till oss, antingen efter repetitionen i
morgon eller på söndag förmiddag — han skulle ombestyra,
att ett instrument sändes upp och de gladde sig båda att få
göra musik för Pappa. Tänk, hvilken fest —!! — —
Vi stannade helt kort för att ej uppehålla henne samt togo
sedan Grefve W. med oss i vagnen och foro till teatern. Vid
åsynen af våra kort blef regissören alldeles ifrån sig af artighet,
förde oss in i en loge och bugade och komplimenterade i
oändlighet ... Vi voro i största spänning; mitt hjärta slog
hårdt vid tanken på att ändtligen få höra Skapelsen utförd
så, som jag hört den i min inbillning — men aldrig
i verkligheten — och anförd af Mendelsohn! — Delvis
blefvo mina förväntningar litet besvikna men delvis också
öfverträffade. Orkestern var god, körerna gingo förträffligt,
men de amatörer, som utförde solopartierna voro i mitt tycke
rätt ledsamma — första basen bölade som en oxe — —
men tycktes likväl mycket slå an på publiken. Dock allt
ofullkomligt glömdes i ett ögonblick då Jenny reste sig och
började sjunga* — — Englalik t, himmelskt! — alla
* Mendelssohn skrifver själf härom den 8 juni till Franz
Hauser: »Du ber mig berätta om musikfesten i Aachen. Den
var mycket härlig, mycket lysande, öfverträffande alla andra
— förnämligast genom Jenny Lind. Ty hvad orkestern angår,
har jag vid andra tillfällen kanske haft en bättre, och kören,
ehuru utmärkt, har jag vid föregående fester haft lika bra.
Men de voro alla så lifvade, så eldade, så konstnärligt stämda
af Linds sång och väsen, att det var lust och fröjd deråt . . .
allt gick med en takt och en jämnhet som aldrig förut . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
